...and then there was Beatrix

Gult är inte fult!

2012-01-30T17:54:00.000+01:00

Nu har jag redan ett knallgult skåp som jag är sjukt nöjd med, men hade jag inte det, skulle jag genast åka till IKEA och skaffa nya, färglada Billy. Så rolig färgklick.

Tematrio - Olästa författare

2012-01-30T08:17:00.006+01:00

Förra året var faktiskt varannan bok jag läste skriven av en för mig ny författare, vilket är ett ovanligt bra facit. Av dessa blev några genast favoriter som jag definitivt kommer att återvända till, men självklart finns det många kvar att upptäcka. Lyran ber i veckan: Berätta om tre författare ni ännu inte läst, men har lust att läsa! Var börja? Jo, med dem där jag redan har titlar hemma. 2012 blir kanske deras år?

Joyce Carol Oates. Blonde köpte jag på en bokrea för flera år sedan och i det första bokbytet jag deltog i förra året hade Erika vänligheten att skicka mig Dödgrävarens dotter. Jag tar fram och känner på dem ibland men än så länge står de i hyllan och mognar.

Chimamanda Ngozi Adichie. Det andra bokbytet skickade Cinnamon mig en av sina egna favoriter, Lila hibiskus. Den har följt med i packningen på några resor men är än så länge oläst. Skärpning!

Naomi Novik införskaffades i jakten på ett nytt fantasyäventyr och även om serien om draken Temeraire enligt M inte fyllde tomrummet efter t.ex. Harry Potter så vill jag verkligen läsa både Hans Majestäts Drake och Jadetronen som står i hyllan.

Liten blir stor

2012-01-29T10:33:00.002+01:00

När måste jag sluta kalla dig lilleman? Inte riktigt än, även om du nu är en större och smartare plutt än för fyra år sedan. Grattis älskling!

Lovande line-up

2012-01-25T19:56:00.006+01:00

Det är bara Januari och redan har Way Out West bokat några av mina favoriter till sommarens event. I morgon släpps biljetterna och jag antar att än fler superbokningar är att vänta till den nu tre dagar långa festivalen. Det blir till att boka in en helg i Slottskogen även i år!

Kniven i hjärtat

2012-01-19T15:27:00.004+01:00

I går avhandlade bokcirkeln Kniven i hjärtat av Björn Ranelid. Vi var alla noviser vad gäller Ranelids verk men de flesta av oss hade en klar bild av författaren och kanske en del förutfattade meningar om boken. För mig var det definitivt en utmaning och det var med lite tveksamhet jag tog mig an min första roman av Ranelid. Det blev även den första roman jag lånade elektroniskt och läste på vår aj-päd. Bra upplevelse, absolut, framför allt gillade jag att göra bokmärken med kommentarer elektroniskt.

Handlingen cirkulerar kring livstidsdömde David som efter en lång tid utan kontakt med sin familj som han förlorade genom sitt brott, plötsligt får besök av tonårssonen Kasper. Under sin tid i fängelset och i samtal med en författare som skall föreviga Davids och Kaspers historia blickar David tillbaka på sin barndom, sitt yrkesliv, sin familj och det fruktansvärda brott som ingen, inte ens han själv kan försonas med. Just det väcker en del tankar. Vilket brott skulle göra att jag förskjuter min pappa eller min son. Finns det brott som är oförlåtliga? Det är så klart en tanke som är för svindlande att tänka, det skulle vara något av min värsta mardröm.

Grundberättelsen har en spännande nerv, den är bra och tänkvärd, upplägget intressant, men för mig försvinner handlingen och känslorna tyvärr i den oändliga raden upprepningar och ett väldigt speciellt språk. Jag har förstått att den Ranelidska stilen är rätt unik och något man antingen älskar eller ställer sig lite mer tveksam till.

För mig blir det lite som avsnittet i Vänner när Joey låtsas äga en Porsche och klär ut sig som han tror att en porscheägare ska. Resultatet blir att Ross undrar:
– What happened, did a Posche throw up on you?

En text kan med fördel kryddas av liknelser och bildspråk, eller som i Kniven i hjärtat stapla dem på varandra så att de ”vanliga” textraderna blir sällsynta. Antingen älskar man just det eller så tänker man som jag, att texten är nedspydd av aforism på aforism som i enstaka fall är riktigt tjusiga, men som i den här mängden blir betydelselösa.

Det låter hårt och det är inte så att jag hatar det, men jag blir trött och föga imponerad i det här fallet. Däremot blir jag nyfiken på om det är genomgående för allt av Ranelid och kan absolut tänka mig att läsa något mer. Men ett hängivet fan av de Ranelidska aforismerna blir jag nog aldrig.

Helgens bästa läsning...

2012-01-15T16:39:00.008+01:00

...har varit programmet för Göteborgs 35:e internationella filmfestival! Som vanligt finns det ruskigt mycket lockande som ska kokas ner till ett lagom antal besök, runt 5-6 brukar vara realistiskt.

Några biljetter är säkrade men det är inte klart om det blir jag själv, tillsammans med M eller kompisen S som går. Vid några tillfällen har vi dock barnvakt och kan gå tillsammans eftersom festivalen sammanfaller med lillemans 4-års dag.

Nedan, min urvalslista:

Carnage

Margin Call

The forgiveness of blood

Curling King

Red State

Vi måste prata om Kevin

Habibi

Superclásico

Vigilante Vigilante: The battle for expression

Tatsumi

Simon och ekarna

Har du hittat några favoriter?

The graveyard book

2012-01-08T17:53:00.001+01:00

Så snart jag öppnat det gröna paketet från julklappsbytet i December visste jag att The Graveyard book skulle bli min julledighetsläsning. Jag har velat läsa Neil Gaiman så länge, det närmaste jag har kommit är att jag sett Coraline, som jag tyckte mycket om. Men nu, äntligen!

Slutet av det gamla året och början på det nya tillbringade jag alltså i Gaimans magiska värld på och kring Kyrkogården där en liten pojke av en slump eller lycklig försyn hamnar samtidigt som resten av hans familj går ett mörkt öde till mötes. Förövaren, the man Jack, spårar barnet till Kyrkogården men där sluter kyrkogårdsinnevånarna med Mr och Mrs Owens i spetsen upp bakom pojken och ger honom skydd. Där, bland döda och odöda blir han Nobody Owens. Samtdigt som världen utanför fortfarande är farlig för honom får han även på sin trygga hemmaplan uppleva äventyr bortom sin vildaste fantasi.

Tack Maria på I bokens värld är allt möjligt för att du skickade mig denna fina version av din favorit. Självklart älskar jag också Bods äventyr på kyrkogården, hans vänner, gamla och unga, deras språk och berättelser från svunna tider, mystiken och äventyren. Inte minst gillar jag illustrationerna som dyker upp lite här och där. Det var en prima start på det nya läsåret!

TV-serier 2011

2012-01-04T19:44:00.001+01:00

Bokåret och filmåret är summerade, nu dags för tv-serierna:

Bästa tv-serien jag sett i år är:
Downton Abbey kniper första platsen, detta fantastiska kostymdrama med en enseble av rang. Low tech i Austenanda och rena julafton för anglofiler.

Sämsta tv-serien jag sett i år är:
Jag slutar helt enkelt se sådant jag inte gillar, och jag ska inte påstå att Boardwalk Empire om förbudstidens Atlantic City är dålig, den klarade bara inte av att fånga mitt intresse. Dessutom hade den en usel sändingstid, sent på lördagkvällar.

Störst förhoppning hade jag på:
Jag hoppades att Claire Danes återkomst till tv, alltför länge efter Mitt så kallade liv, skulle vara lyckad och att Homeland skulle hålla som spännande drama. Jag såg piloten precis hemkommen från Washington D.C och att se Nick Brody jogga genom National Mall för att i sista scenen stanna och konspiratoriskt titta upp på Capitol Hill var häftigt. Den håller och Danes är jättebra.

Mest besviken blev jag över:
Dowton Abbeys sändningstid på lördagskvällar, vilket har gjort att jag sett de flesta avsnitt på SVT Play. Det funkar i och för sig ypperligt, men förra säsongen sändes en vardagkväll och var en sådan skön, helig stund i soffan.

Så här utmärkte sig tv-året 2011:
Även 2011 har bjudit på stora kontraster i serieväg eller vad sägs om att topp 3 är så olika saker som brittiska herrskap och tjänstefolk, intrigerna i ett kriminellt motorcykelgäng och ett tonårsdrama med övernaturliga varelser?

Som vanligt är det mest DVD boxar som gällt även i år, med några få undantag. Realtids-tv är svårt, sändningstider ska passas och reklampauser är djävulens påfund. Men Downton Abbey och Homeland har jag sett på SVT Play.

Jag fick den kompletta The Wire boxen i julklapp så 2012 kommer inledas med polisdrama från Baltimore, sedan längtar jag efter mer Dexter och kanske kan jag äntligen få tag på Farscape (CDON har för övrigt rea på tv-serier för tillfället) eller så upptäcker jag någon helt ny serie att förlora mig i!

Jag byter namn

2012-01-03T17:30:00.002+01:00

Alltså jag byter inte namn, jag heter det jag alltid hetat men i min profil byter jag nu ut mitt alias Beatrix mot mitt riktiga Åsa. Bloggen behåller sitt namn, det gillar jag. Ursprunget kan man läsa om lite här och där.

Bild hämtad här.

Filmåret 2011

2012-01-01T19:43:00.001+01:00

Här finns allt jag sett 2011 med betyg och länk ifall jag recenserade men sammanfattningen av mitt filmår lyder som följer.

Bästa filmen jag sett i år är:
Black Swan som jag såg i början av året på Göteborgs filmfestival står sig fortfarande och är nog årets bästa. Den drabbade och vissa scener finns fortfarande färska på näthinnan. Mycket snygg!

Sämsta filmen jag sett i år är:
Sex and the City 2. Vi var så nära att stänga av flera gånger men fortsatte ge den chans på chans eftersom serien är så bra. Det borde vi inte gjort. Nåja.

Störst förhoppning hade jag på:
Det går inte att bortse från att slutet på Harry Potter epoken kom i år. Självklart hoppades jag att det skulle vara ett värdigt slut och jag har sällan blivit besviken på HP-filmerna som jag tycker är ett ypperligt komplement till böckernas magiska värld. Kanske hoppades jag att epilogen man antingen älskar (?) eller hatar (!) inte skulle vara med, men ack. Annars var jag mycket nöjd!

Den film jag i år äntligen såg så där hundra år efter alla andra var Efter bröllopet som höjts till skyarna av alla omkring mig. Jag förväntade mig en gråtfest men blev inte fullt så berörd som jag trott, om än inte besviken.

Mest besviken blev jag över:
En av de Oscarsnominerade filmerna som också var mycket omtalad var Winter's bone. Vi visade den på filmklubben på jobbet och jag var superpeppad men tyckte faktiskt inte att den levererade mer än ett "jaha". Men Jennifer Lawrence var utmärkt och det ska bli kul att se henne som Katniss i Hungerspelen som utan tvekan kommer att vara den film under 2012 jag har mest blandade känslor inför att se. Ungefär som Shutter Island förra året.

Det här utmärkte filmåret 2011:

Åh, vad många bra filmer! Som vanligt har biobesöken varit alltför sällsynta och ett mål för nästa år är att oftare gå på bio själv eller med en kompis i stället för de få gånger M och jag har barnvakt.

Kvaliteten på de Oscarsnominerade filmerna var bra mycket högre i år än förra, många starka fyror bland dem även om jag inte heller i år hann med riktigt alla...

Black Swan (4+)

The fighter

Inception (4)

The kids are allright (3+)

The King's speech (4)

127 hours

The social network (4+)

Toy Story 3 (3+)

True Grit (4)

Winter's bone (3-)

Knappt 25 % av de 50 filmer jag sett passerar Bechdeltestet. Det är alltså skrämmande få filmer som har minst två namngivna kvinnliga karaktärer som har repliker och som talar med varandra om något annat än män. Det är realiteten kring den fiktion vi konsumerar det.

Det var året som gått. Hoppas på lika många bra filmer under 2012, inte minst under GIFF som startar om några veckor.

Bokåret 2011

2011-12-30T12:42:00.003+01:00

Jag använder samma mall som förra året då jag summerar bokåret som gått. Då hittade jag den hos enligt O.

Bästa boken jag läst i år är:
Högst betyg får Timmarna av Michael Cuningham som var ett fynd i sommartugehyllan samt Nicole Krauss Kärlekens historia som jag fullkomligt älskade. Båda författarna var dessutom nya bekantskaper!

Sämsta boken jag läst i år är:
Hundraåringen som bla bla bla. Blä.

Störst förhoppning hade jag på:
Jag har stora förhoppningar på de flesta böcker jag tar mig an och i år var kanske "pressen" störst på Cirkeln, Presidentens hustru, Här ligger jag och blöder och Flickan från Ingenstans och ingen av dem gjorde mig besviken.

Mest besviken blev jag över:
Den stora bloggälsklingen En dag av David Nicholls levde inte upp till mina höga förväntningar vilket alltid är tråkigt, men då kanske filmen blir en bättre upplevelse. Jag får kolla in det när den kommer på DVD i februari.

Så här utmärkte sig läsåret 2011:
Bokklubben som startade i början av året har självklart haft stor inverkan på min läsning, den har bjudit på underbar läsning med fantastiskt bokprat och fått mig att läsa flera nya författare. Hälften av alla böcker jag läst i år är faktiskt skrivan av för mig nya bekantskaper, vissa som uttalat stod på min "att läsa" lista, andra som dök upp mer oväntat. 50% nytt är inte dåligt och av dem blev även flera favoriter som jag definitivt kommer återvända till.

För första gången deltog jag i år i flera pocketbyten anordnade av En bok om dagen vilket var en mycket roligt upplevelse, både att få och att ge! En ny elektronisk apparat i hushållet innebar även att jag provat e-böcker vilket är ett helt OK alternativ för t.ex. bokklubbsval jag inte känner för att köpa.

Alfabetsutmaning 2011 - summering

2011-12-28T20:55:00.000+01:00

Nej, det här var verkligen ett uselt facit. Syftet var att beta av några av de många olästa böckerna i hyllan, men det kom en bokrea, en bokklubb, lite sommarpocketinköp, fina pocketbytarpaket, en USA-resa och inte minst en bokslukande sambo emellan mig och målet. Jag lyckades under året läsa tre, just det TRE böcker, som var inköpta före 1 januari 2011. Det var fina Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld och Sharp Objects av Gillian Flynn redan i Januari. Sedan dröjde det till maj innan jag plockade fram En dag av David Nicholls ur hyllan.

Det kan alltså bara bli bättre. Jag ska inte nämna ordet köpstopp, det är för orealistiskt, men jag kan lova att Alfabetsutmaningen 2012 kommer att gå mycket bättre.

The social network

2011-12-26T19:22:00.002+01:00

Jag är sist på bollen i många fall, som det här med Facebook som jag fortfarande inte testat, men fenomenet är ju ändå omöjligt att undvika. Årets sista månad ser jag i alla fall äntligen filmen om hur det (kanske) gick till när nätverket föddes, växte för att sedan fullkomlig explodera i popularitet. Och det är en fascinerande historia.

2003 går 19-årige Mark Zuckerberg på Harvard. Han är utan tvekan ett programmeringsgeni medan hans sociala kompetens lämnar lite att önska. Efter att blivit dumpad går han lite småberusad hem och både bloggar lite väl oansvarigt som hämnd och hackar sig sedan in på alla elevhems kataloger för att lägga upp foton på universtitetets tjejer för alla att betygsätta. Facemash får inte bara Harvards nätverk att krascha, det leder även till reprimander för Zuckerberg men framför allt så får några av universitetets entreprenörer upp ögonen för hans kunskaper. En idé, en månads programmering, några rättegångar och ett okänt antal miljoner i uppgörelser som inkluderar tystnadsklausuler och Facebook är ett faktum. Resten är historia.

Aaron Sorkin, skaparen av en av mina favoritserien The West Wing och David Fincher som nu senast regisserat The girl with the dragon tatoo utgör ett fint team men framför allt är det casten med Jesse Eisenberg i spetsen dom gör det här till en rolig och intressant som engagerar. Jättebra! (4+).

Jag skulle gärna läsa David Kirpatricks The Facebook effect för ännu mer kuriosa om det världsomspännande fenomenets födelse.

Nötter för den allergiske

2011-12-25T21:44:00.006+01:00

Till skillnad från förra året har vi en ytterst fröjdefull jul där vi tar det lugnt och äter gott, men har bytt ut den kokta skinkan mot lufttorkad och baconlindade dadlar. Jag har fölorat mig i mys-rysiga The Graveyard book och vi ser mer och mindre bra filmer om kvällarna, småsega The American (2+) och spännande Hanna (3) hittills under helgen.

Och i kväll, efter test av lillemans julklapsspel, middag med svärföräldrarna och med ett glas rött vin vid min sida har jag ägnat mig åt Enligt O's julnötter. Gör det du med om du vill klura lite så här i mellandagarna!

Julglädje Galore!

2011-12-22T08:46:00.011+01:00

Både jag och sonen hade väntat otåligt på det gröna paketet vi visste var på väg. Han är väl medveten om det fina och goda som brukar finnas i dem och igår fick vi så äntligen öppna skatten. En bild gör tyvärr inte innehållet rättvist, den ser alldaglig ut, men innehållet var magiskt.

The graveyard book av Neil Gaiman, en av min bokväns egna favoriter som jag länge velat läsa, dessutom i en vacker engelsk utgåva. Den här ska bli årets jullovsläsning!

I det sista regnet av Janesh Vaidya är en uppväxtskildring som utspelar sig i södra Indien och verkar vara varm och lite filosofisk och den väcker definitivt min nyfikenhet.

Båda böckerna är verkligen lyhört utvalda av Secret Santa. Utmärkt! För att inte tala om det övriga innehållet: Julpynt i form av en stjärna och ett hjärta i metall, dessa förvärvades genast av lilleman och hänger i hans rum. En pin från the literary gift company med ett Virginia Woolf citat "Books are the mirror of the soul", bordsdekorationer med både med jul- och boktema, ett tomtebokmärke, pepparkakskolor och en julig chokladkaka som vi faktiskt höll oss från att öppna även om det var svårt. Så fint, genomtänkt och generöst. Stort TACK till min bokvän som lämnade en ledtråd i form av alfapetsbrickor vilket fick mig att ana att avsändarens blogg kan se ut så här:

Hårda klappar

2011-12-20T20:02:00.003+01:00

Jag ska ha tomteverkstad och slå in paket till mina två killar. Lite julstämning ska jag väl kunna framkalla i spöregnet!?

En gåtfull vänskap

2011-12-18T19:14:00.002+01:00

Yoko Ogawa har gjort en Muriel Barbery och använt sin passion för matematik och vävt in den i en synnerligen fin roman, precis som Barbery gjorde med filosofi.

I En gåtfull vänskap berättar en kvinna utan namn om sin tid som hushållerska hos doktorn, en äldre matematikprofessor som efter en olycka för mer än 20 år sedan bara kan minnas saker 80 minuter åt gången. Men formler, problemlösning och sin pedagogiska förmåga har han kvar. Trots att kvinnan varje morgon måste peka på en av doktorns minneslappar och förklara vem hon är växer en vänskap fram mellan dem, inte minst tack vare kvinnans son som går under namnet Roten ().

I en kommentar till det här inlägget undrade Josefin som lyssnat på boket i P1-följetongen hur det var att läsa om alla formler och tal, och svaret är att det funkade alldeles utmärkt. För mig blir det tydligare vad vänskapliga eller perfekta tal är när jag ser det nedskrivet. Jag förstår inte alla matematiska resonemang, precis som Barberys filosofi ibland passerade ovanför mitt huvud, men endel böcker känner man sig helt enkelt rikare efter att ha läst och denna är precis en sådan. Det som tråkar ut mig lite är inte matematiken utan de många detaljerna kring baseball, men samtidigt ger det mig insikt och kuriosa om vardagen i Japan.

Men i 350 sidor fascineras och imponeras jag av den matematiska vetenskapen och myser över den gåtfulla vänskapen mellan doktorn, hans hushållerska och pojken Roten som Ogawa skildrar. Jag hoppas att fler av hennes böcker snart kommer i svensk översättning.

Trolljägaren

2011-12-16T22:03:00.001+01:00

Tre folkhögskolestundenter i Norska Volda gör ett reportage om mystiske Hans som dyker upp med sin Landrover i bygden då och då. De kopplar snart samman hans närvaro med tjuvskytte av björn, men deras ihärdiga undersökning leder dem i stället till ett avslöjande ingen hade kunnat drömma om. Med livet som insats de följer med Hans, en norsk hjälte, på trolljakt.

Det här är både fantasifullt och underhållande i vacker norsk natur och med fantastiska specialeffekter. Blanda lite Blair Witch Project och Grizzly Man med Expedition L så får du Trolljägaren, en norsk mockumentär som jag tycker det är värt att kika på om du har en och en halv timme att avvara i vinter (3+).

Grönt paket på väg...

2011-12-14T09:09:00.004+01:00

Fyllt med lite Merry Christmas och Joyeux Noël. Personliga favoriter som jag hoppas passar min unga bokvän också. Enjoy!

Alternativ julklapp

2011-12-12T18:16:00.001+01:00

Hurra, i dag börjar Musikhjälpen i P3! För fjärde året i rad blir det en vecka med gäster, livemusik och enbart våra önskade låtar som spelas i P3. Det blåser och regnar sidledes i Göteborg men jag hoppas ändå att många hittar ner till Gustav Adolfs Torg med sina spargrisar. Eller så sitter du hemma i värmen och skickar in låtönskningar via datorn eller SMS.

Jag har på radion mest hela dagarna och ser fram emot att få höra just dina önskningar! Stor eller liten gåva, den hjälper Radiohjälpens tema "Flickors rätt till utbildning" och så hamnar det faktiskt på ditt karmakonto....

*Från en riktig energikick på Konserthuset i söndags. +++++

Fem plus till Timbuktu & Damn!

Tematrio - Julklappsönskningar

2011-12-08T08:14:00.007+01:00

I min omgivning är jag i princip enväldig inköpsansvarig för de hårda paketen. Jag kan inte komma ihåg när jag fick en bok i present senast (förutom bokbytena förstås!). Men önska kostar ingenting så visst kan jag lista några drömmar i veckans tematrio. Berätta om tre böcker du önskar dig i julklapp!

När jag lät dig gå av Gayle Forman, fortsättningen om Mia och Adam tre år efter tragedin som fina Om jag stannar kretsar kring.

Det stora huset eller Man utan minne av Nicole Krauss eftersom Kärlekens historia är den bästa bok jag läst i år och jag vill ha mer av underbara Krauss!

Goda dagars magi av Petter, Sleepy och Camilla Cherry. En riktig presentbok med texter och mängder av fotografier om den svenska hiphopkulturen.

Här ligger jag och blöder

2011-12-06T21:40:00.000+01:00

Mitt val till bokcirkeln i november föll på förra årets Augustvinnare Här ligger jag och blöder där jag kastas rätt in i Majas smärta när hon på en bildlektion råkar såga av en bit av tummen. Aj. Aj aj. Hur smärtsamt det än var anar jag att omgivningens misstankar om att det var avsiktligt gör lika ont, för att inte tala om det faktum att Majas mamma Jana inte hör av sig trots otaliga meddelanden. Det närmar sig den var-annan helg som Maja spenderar hos Jana och den oroskänsla som funnits slår ut till full ångest när Maja anländer till ett tomt hus där Janas alla saker finns kvar, till och med mobiltelefonen.

"Nähä, om man skulle ta och utecklas lite i den här krisen" blir slutligen Majas devis och så följer några kaosartade dygn där jag håller på att gå sönder över hennes ovilja att kommunicera och ta hjälp av framför allt sin pappa som hon har ett komplicerat förhållande till. Han är i ärlighetens namn är lika dålig på kommunikation han, men han är Majas trygga punkt som straffas med tidlösa tonårsfasoner i kombination med det nutida då kränkningen också sker via hans kapade facebookkonto och hackade e-mail. Maja klarar mycket, men ensam är inte stark och med tummen i bandage och stickor i foten hittar hon som tur är en del nya bekantskaper att ta hjälp av på vägen.

Här ligger jag och blöder är rolig, sorglig och charmig, charmig. Jenny Jägerfeld är träffsäker och lyckas skapa fullkomlig igenkänning från mina egna tonår, skapa karaktärer jag både älskar och irriterar mig på samtidigt som hon undviker de värsta klyschorna vilket gör att det här blir en bok jag vill sätta i händerna på alla, tonåringar, tonårsföräldrar, ja alla som varit tonåring. Utom sambon M, han skulle inte klara det första kapitlet och detaljerna kring den avsågade tummen. Men humorn och svärtan, den skulle även han uppskatta.

The Help

2011-12-01T21:04:00.000+01:00

Jag misslyckades. Planen var att först läsa Kathryn Stocketts omtalade bok eftersom det är så jag brukar vilja ha det. Men med filmen tillgänglig i utbudet på en åtta timmars flygning kunde jag inte hålla mig.

Skeeter återvänder till sin hemstad i Mississippi efter collegestudier för att skaffa sig erfarenhet som journalist. Genom att inte ha giftermål som det ultimata målet sticker hon genast ut bland sina barndomsvänner som de flesta redan är fullfjädrade hemmafruar med hus och hemhjälp för att själv kunna ägna sig åt bridge och välgörenhet i stället för hushållsarbete eller barnuppfostran. Genom att även visa de hemhjälperna intresse urskiljer sig Skeeter än mer eftersom Mississippi på 60-talet fortfarande är starkt segregerat. De hade några av de hårdaste raslagarna och medborgarrättsrörelsen mötte stort motstånd och fick betala höga pris för sin kamp.

Idén att intervjua kvinnorna som är en så stor del av många människors liv, intimt inblandade i det vardagliga livet men som inte får lov att nyttja samma toalett som sina arbetsgivare, växer sig starkare allt starkare för Skeeter om hon bara får kvinnorna att ställa upp med sina berättelser.

Precis som när jag tittar på Mad Men slås jag av hur skrämmande nutida rassegregationen och kvinnosynen är, det är 1960-tal vi pratar om inte 1860 och det är det mest skrämmande av allt. The Help är ömsom upprörande, ömsom vacker, roligt och sorglig, men även rätt lång och ibland lite väl långsam. Dock ett utmärkt tidsfördriv och fint sällskap över Atlanten. (3)

Är vi verkligen så här stereotypa?

2011-11-30T11:29:00.003+01:00

Julhandeln är i full gång och jag kan inte låta bli att irritera mig över näthandlarnas julklappstips där det anses nödvändigt att dela upp världen i kvinnor, män, unga och gamla. Spel, filmer, böcker, till och med musiken ska kategoriseras. Han ska lyssna på Eldkvarn, hon på Anna Ternheim, mormor ska läsa Bodil Jönsson, morfar Per Ahlmark. Och här försöker jag lära min 4 åring att det inte finns tjej- och killsaker. Kanske är jag överkänslig, men jag är seriöst intresserad av hur många som finner guiderna hjälpsamma, det läggs ju i alla fall ner energi på att skapa dem på i princip alla sajter?

Nej då läser jag hellre julklappstips hos Ett hem utan böcker och ser fram emot julkalendrarna med boktips hos Fiktiviteter, Enligt O, Mias bokhylla och Erika.

Till henne (enligt Bokus):

Till honom:

Frågor och svar!

2011-11-29T21:18:00.005+01:00

Det var inte så länge sedan jag svarade på bokbytarfrågorna till Pocket och Prassel och de stämmer fortfarande rätt bra. De finns här, men inför Julklappsbyte Large uppdaterar jag lite.

* Vilken genre håller du dig helt till då du läser?

Jag blandar fortfarande ganska friskt och vill inte sätta några gränser även om jag självklart har vissa bekvänlighetszoner, jag väljer t.ex. inte oftast diskbänksrealism eller biografier.

* Favoritförfattare? (Har du alla titlar eller har du läst alla titlar; alltså, är det idé att skicka något av just den författaren..?)

Mina nordamerikaner står fortfarande högst på listan; Atwood, Krauss, Hustvedt, Flynn, O'Dell men av de jag nämnde förra gången är det bara Dennis Lehane och Gillian Flynn jag läst allt av, jag har mycket kvar att uppleva av de andra.
* Läser du på andra språk än svenska? Vilka?

Läser gärna på engelska.
* Lyssnar du på böcker? Vilket format, i så fall?

Nej, jag har inte fastnat för det formatet alls.
* Samlar du på böcker av någon särskild författare?

Nej.
* Har du någonstans publicerat en lista över böcker som du har läst eller som du äger? I så fall, var?

Det är bara de två senaste åren jag noterat vad jag läst och sett vilket finns på flikarna här ovan.
* Vad är du ute efter, då du läser? (Bildning, äventyr, romantik, hjärngymnastik, nya erfarenheter..? Försök att berätta!)
Framför allt läser jag för att få besöka världar långt från min egen, vare sig det är geografiskt eller tidsmässigt. Att vidga mina vyer med drama, komedi eller fantasy och jag har noll och ingen förståelse för de som inte väljer att ta del av böckernas fantastiska värld och dess spännande invånare. Syftet med att delta i en bokcirkel är att utmana mig och läsa andras val och det är så här ett år in en mycket trevlig erfarenhet. Jag bangar inte en utmaning, men kan även erkänna att vissa kategorier inte är min kopp te (läs nobelpristagare...).

* Finns det någon genre eller författare som du undviker? Vilken?

Drar mig fortfarande för svenska deckarförfattare och så Alex Schulman. Min bästa väninna rekommenderar honom varmt men jag kan inte komma över mina egna fördomar mot honom som författare. Jag känner mig liten, men så är det!

* Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer!" om..?
Hundraåringen som klev ut genom fönstret....och liknande "tokiga" skrönor. Gah!

* Finns det någon genre eller författare som du gärna vill prova på, men inte kommit dig för? Vilken?
Klassiker. Och borde fortfarande besöka fler kontinenter än Nordamerika och Europa där jag gärna rör mig, men det finns ju så mycket bra där!

* Finns det några särskilda titlar som du letar efter och som du skulle bli riktigt glad över att få?

Inte vad jag kan komma på.

* Finns det någon författare som du samlar på? Har du allt?

Marianne Fredriksson och Dennis Lehane kan man väl säga att jag samlat på mig och, ja, där har jag allt.

* Vad gör du helst på fritiden?
Umgås med min lilla familj och emellanåt släkt och nära vänner. Vara ute, resa och så sluka tv-serier! Jag är med i en filmklubb på jobbet som ordnar visningar ett par gånger per halvår. Tyvärr kommer jag inte i väg på bio så ofta jag skulle vilja, men var sak har sin tid.

* Samlar du på något?
Nej.

* Favoritfärg?
Turkost och varma höstfärger.

* Teve-serier som du uppskattar?
Åh, ett kärt ämne där jag har en något schizofren spridning: Downton Abbey, Sons of Anarchy, Vita Huset, Vampire Diaries, How I met your mother, Mad Men, Vampire Diaries, Veronica Mars och Arkiv X till exempel. Även här är "vidga vyerna" ledordet.

* Favoritfilm? Eller: vilken slags film gillar du bäst?
Filmer som Sagan om ringen, Harry Potter och X-men är underbara eftersom de låter oss vistas i de mest fantastiska fantasivärldar. Den Gröna Milen, Magnolia och The Station Agent är andra favoritfilmer av olika karaktär och så är jag svag för våld á la Tarantino. Mitt alias kommer från Kill Bill, en all time high.

* Föredrar du te eller kaffe? Vilken smak?
Båda och av alla de slag.

* Vilket slags godis tycker du bäst om? Och hur är det där med naturgodis, egentligen..?
Är en riktig godisråtta fast gillar inte supersura eller sötlakrits.

* Stjärntecken?
Lejon

* Något som du verkligen skulle avsky att få i ett paket till jul?
Ljusmanchetter...

* Något som du verkligen skulle bli glad över att få i ett paket till jul?
Allt utom ljusmanschetter!

* Eventuella allergier eller födoämnesval (vegan, t.ex.)?

Nej, bara råa äpplen och andra kärnfrukter fast som smaksättare går det bra. Och körsbärssmak är riktigt äckligt!

Pre Julklappsbyte Large

2011-11-28T22:19:00.004+01:00

För det första, den här blombuketten är till En bok om dagen som gång på gång orkar ordna de roliga bokbytena. Julklappsbyte Large verkar slå alla rekord och det ska bli så kul!

För det andra, några uppdaterade bokinlägg och mina svar på frågorna inför bytet kommer snart, jag lovar!

Höst i i Washington D.C

2011-11-24T18:45:00.000+01:00

Tematrio - Vampyrer

2011-11-22T18:22:00.001+01:00

Övernaturligt är ett favoritämne, kanske ännu mer på tv och i filmens värld, men i veckans tematrio ber Lyran oss berätta om tre böcker som handlar om vampyrer eller andra övernaturliga varelser!

Är för tillfället mitt uppe i Justin Cronins tegelsten Flickan från Ingenstans, även känd som The Passage. En upptäckt i Sydamerikas djungler blir ett militärt experiment som går snett. Några år senare närmast utrotas jordens befolkning av viraler som är allt annat än undersköna och romantiska versioner av det blodtörstiga släktet. Men det finns hopp i form av en överlevande koloni och Amy, flickan som smittades med samma virus som viralerna men som blev något helt annat.

Människohamn av John Ajvide Lindqvist är en fantastisk och läskig historia som utspelar sig i det yttre havsbandet, vid Domarö och fyren Gåvasten där femåriga Maja försvinner spårlöst. När hennes pappa ett par år senare återvänder är det inte utan att han börjar misstänka att spöken är inbladade i flera märkliga händelser på Domarö....

Just hemkommen från Edgar Allan Poes trakter på amerikanska östkusten fick jag med mig en bok med The Essential Tales and Poems och ser alldeles särskilt fram emot The Fall of the House of Usher som i sann Poe-anda verkar innehålla hemsökta hus och övernaturliga fenomen.

Vart är jag på väg? Gissa och vinn!

2011-11-14T08:00:00.003+01:00

Jag är på resande fot, mest för business men även lite pleasure. Det kommer bli intensivt, som resten av hösten varit, men framför allt väldigt, väldigt roligt.

Så nu, innan På Spåret äntligen drar i gång kommer här några ledtrådar till vilka två städer jag ska besöka. Rätt gissning ger en vinst av litterär karaktär från städerna i fråga! Gissa på ända fram till 21 november, i kommentarerna eller till beatrix257(snabela)gmail.com

3. Första stoppet går till staden som har fostrat en fjortonfaldig OS mästare som blev kung i både Aten och Peking.

2. Det är den största staden i Poeland och grundades 1729.

1. Fiktiva karaktärer som McNulty och Omar Little härskar här.

Uppdaterat: Svaret är Baltimore, där simkungen Michael Phelps är född, Edgar Allan Poe levde och serien The Wire utspelar sig!

3. Stad nummer två har förvånande liten folkmängd till hur betytande den är, knappt 600.000.

2. Robert Langdon har knäckt koder här i hans upphovsmans senaste roman.

1. Har gator som K-, M- och N-street men mest känd är nog nr 1600 på avenyn där Alice Blackwell en gång huserade.

Uppdaterat: Det är huvudstaden Washington D.C som är så förvånande liten, där Dan Browns Den förlorade symbolen utspelar sig och Alice Blackwell är ju presidenthustru på 1600 Pennsylvania Avenue i Sittenfelds American wife!

Lycka till!

Fars dag

2011-11-13T19:19:00.004+01:00

Min pappa har aldrig fått slips på Fars dag, inte min sambo heller sedan han blev pappa. Som så ofta på högtidsdagar blev det ett hårt paket, den här gången med boken om Olle Ljungström. Jag passar på att bläddra medan M lägger lilleman. Den är gigantisk och full med fina bilder samt en DVD. Fin. Precis som han som fått den. Tack för att du finns!

Packa mammas kappsäck

2011-11-13T11:00:00.001+01:00

Ensamtid på flygplan och hotellrum hägrar...

Den perfekta läsplatsen

2011-11-06T21:00:00.001+01:00

Fröken S på Massor av Ord har definierat den perfekta läsplatsen. En specifik favoritläsplats för mig är på flygplan, om jag flyger själv vill säga, vilket jag snart ska göra i ganska många timmar. Behöver jag säga att jag ser fram emot det. Men generellt ser min val ut som följer, även om svaren kanske ibland motsäger varandra!

Knäpptyst Fylld med bakgrundsljud

Jag har det sällan eller aldrig tyst omkring mig när jag är vaken.

Bland folk I ensamhet

Beror på vilka folk iofs. Inte nästan fyraåringen i alla fall, där blir det inte många rader läst ur mina egna böcker. Bamse däremot...

Bekväm Asketisk

Soffhörna, hängmatta, mysfotölj, sängen, osv.

Sittande Liggande

I de allra flesta fall. Kanske inte på café dock.

Ger mig möjlighet att sitta länge Kan läsa de fem minuter jag har över

Läser väldigt sakta och behvöer tid att komma i gång.

Plats där jag kan äta En plats där förtäring inte är nödvändig

Gärna, men inget måste, och absolut inte i sängen!

Ett stammishak Gärna en ny plats

Är ombytlig av mig.

Ett ställe med vacker utsikt Kan ha ögonen i min bok till 100%

Varför inte kombinera två bra saker?

Varm och ombonad Behagligt sval

Helst i solens eller brasans sken.

En plats där jag kan ha myskläder En plats där jag kan ha på mig något fint

Tveklöst

Bland främlingar Bland vänner

Bland vänner kan man prata om boken, inte läsa den.

Ute Inne

Läsning sker så klart oftast inne men så fort temperaturen tillåter, även om det innebär fleecetröja och filt flyttar jag ut.

Hemma Borta

Eller någonstans mittemellan.

Fragment

2011-11-05T18:30:00.003+01:00

Jag kan egentligen inte skylla bloggtorkan på tidsbrist. Jag både läser och ser en massa, men varken kan eller vill formulera några längre tankar kring det. Undrar om det är hösten och mörkret eller bara för mycket på jobbet som gör att jag inte orkar få ut något, bara ta in. Anyway, en kort summering av läst, sett och hört i Oktober lyder:

Våga flyga - Lisa Jewel. Feelgood om Leah som från ett fönster mitt emot följer en brokig skara människor som bor i kollektiv i wannabe-poeten Tobys hus på 31 Silversmith Road. (3)

En dåre fri - Beate Grimsrud. Bokklubben var rörande överens, den här boken är viktig, modig, och fascinerande. Om en kreativ överlevare i en verklighet man inte

önskar någon men som det är viktigt att man vet existerar för många. (4)

Husfrid - Alison Bechdel. Detaljerad, rolig och sorglig uppväxtroman samt den snyggast tecknade grafiska roman jag sett. (4)

Never let me go. Underbar och tänkvärd science fiction fast ändå inte, snarare en alternativ samtid som inte ligger så lång från verkligheten. Vidrigt men vackert. (4)

Sons of Anarchy, säsong 2. Inte lika stark som säsong 1 men lika beroendeframkallande. Katy Sagal är så väl värd sin Golden Globe. (3+)

Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter på Folkteatern i Göteborg. Obeskrivlig scenföreställning med underbara Umegruppen Klungan. (4+)

Winter passning. Lågmäld drama om hemvändande Reese med ovanligt allvarliga roller för både Zooey Deschanel och Will Ferell. (3)

Super. Efter år av svårigheter och besvikelser får Frank en gudomlig uppenbarelse och blir Crimson Bolt, superhjälte in the making, utan superkrafter med med mycket vilja. Når tyvärr inte upp till Kick-Ass höjder. (2)

Alice Bah Kuhnkes sommarprat i hörlurarna vid spisen här om dagen var ärlig och

uppfriskande. Till min amerikanska kollegas ära lagade jag för övrigt det här och den här - båda rekommenderas varmt.

Downton Abbey. Herrskapet och tjänstefolkets efterlängtade återkomst som inte gjorde någon besviken. Jag älskar Downtons drama.

Wordfeud IRL

2011-10-29T19:18:00.003+02:00

Det går sådär...

Tematrio: Utmanande läsning

2011-10-27T19:54:00.001+02:00

Lyran undrar i veckans tematrio: Vilka typer av böcker/texter utmanar er?

Tegelstenar blir ofta stående i bokhyllan eftersom de är så överväldigande, hur bra de än verkar och hur gott än sambon talar om dem. Blonde och Shantaram står olästa i hyllan till exempel, men jag har precis utmanat mig själv med 907 sidor Flickan från ingenstans. Det går bra, jag är i mitten ungefär men det är attans så tungt på magen om kvällarna.

Klassiker, de där man borde läst och gillat men som allt för många förstörts av gymnasiets tragglande av klassiker jag inte riktigt var mogen för. Definitivt utmanande läsning som jag borde testa mer av.

Ljudböcker. Provade när vi bilade ett år med resultatet att vi inte sa halv fem till varandra på halva resan, bara lyssnade. Boring. Jag har svårt att vänja mig vid att en och samma röst läser en text på sitt sätt i stället för hur det låter i mitt huvud. Men jag inser också att det finns bra tillfällen för ljudböcker och att det kan bli en utmaning för framtiden.

Läcker lera

2011-10-25T21:50:00.003+02:00

Kvällens Kobra påminner mig om vilka fantastiska konstnärer leranimatörer är - sicket hantverk! Och det påminner mig om fina, fina Creature Comforts som det är alldeles för länge sedan jag såg:

Dagens boktitel

2011-10-21T19:20:00.003+02:00

Det är något magiskt med fredagseftermiddagar. Bästa känslan.

Tack Mrs E för en rolig idé! Dagens Boktitel har veckan som gått inneburit en översyn av bokhyllorna här hemma och visat en liten glimt av andras. Det är tydligt att böckerna, i alla fall titlarna, i mångt och mycket är en spegling av livet i stort och smått.

Dagens boktitel

2011-10-20T19:56:00.001+02:00

Familj på besök betyder dubbelt så många skor och jackor i hallen, mer disk men framför allt trevligt sällskap. Hjälp med hämtning och lämning som vi inte är bortskämda med. Och i dag luktade det bullar långt ut i hallen!

Dagens boktitel

2011-10-19T07:52:00.003+02:00

Mina föräldrar är på väg! Som vi har längtat. I kväll landar de i ett regnigt och blåsigt Göteborg. Välkomna!

Utmaningen Dagens boktitel från Mrs E fortsätter veckan ut.

Dagens boktitel

2011-10-18T20:04:00.008+02:00

I kväll: Bokcirkelträff!

Det ska som vanligt bli kul att ses och höra vad de andra tycker om månadens bok, En dåre fri av Beate Grimsrud. För mig var boken heaven and hell, för den tog enormt lång tid att läsa, trots sina korta kapitel samtidigt som den är väldigt bra. Men mer om den senare. Det är min tur att välja nästa bok i kväll, och i Augusttider hoppas jag att tjejerna som jag är nyfikna på förra årets vinnare, Här ligger jag och blöder.

Dagens boktitel

2011-10-17T17:50:00.002+02:00

Frågor på det?

Dagens boktitel

2011-10-16T13:05:00.001+02:00

Söndag, fint väder. Det betyder att prassla i lövhögar, gräva lite i sandlådan, fixa några luncher och middagar för veckan som kommer och nya varma skor till lilleman.

Utlottning hos Fiktiviteter!

2011-10-16T11:18:00.003+02:00

Hör upp tv-seriefreaks! Hos Fiktiviteter har du fram till midnatt söndag 23 oktober chans att tillskansa dig säsong 1 av BBC serien Being Human.

Ja, min hylla och hjärna kanske också svämmar över av mer och mindre realistiska tv-produktioner, men Being Human har jag hört mycket gott om men inte sett än så jag anmäler mig självklart till utlottningen.

Som den dvdbox hallick jag är har jag för övrigt fått kompisen S att fastna i the Vampire Diaries och sålt in How I met you mother till E & M. Det dröjer inte länge nu innan de står på trappan och bönfaller om säsong två. Oh the power.

Dagens boktitel

2011-10-15T18:05:00.003+02:00

Förhoppningen för dagen. Jag antar att kompisarna i spelbolaget håller med....

Sons of Anarchy är som en Lehane deckare

2011-10-15T13:38:00.007+02:00

Bra alltså! Jag läser inte jättemycket deckare men några jag fastnat för är Dennis Lehanes serie om privatdeckarna Patrick Kenzie och Angela Gennaro. De utspelar sig i Bostons arbetarkvarter och innehåller en för mig oslagbart mix av rå hjärtlighet, vänskap, lojalitet och spänning. Det handlar inte om realism eller igenkänning, det är fullkomlig verklighetsflykt.

När vi här om veckan för första gången såg Sons of Anarchy gillade både M och jag början,men var också lite skeptiska till om intrigen och karaktärerna skulle hålla mer än några avsnitt. Vi konsulterade därför tv-gurun Anna Thunman Sköld som dyrt och heligt lovade att det skulle vara värt att fastna i Kaliforniens Charming och gänget Samcro. Motorcykelklubben som trots sin legitima verkstad i övrigt sällan följer varken de juridiska eller moraliska lagar som övriga samhället satt upp. Vuxna män gör saker tillsammans och en samhörighet och lojalitet som är svårt att föreställa sig skapas. Mellan kungen Clay och kronprinsen Jax står starka Gemma, en tuff matriark som även hon gör allt för att skydda de som enligt henne själv är värdig hennes kärlek. Gemma är definitivt en svärmor eller väninna man vill ha på sin sida.

Det är brutalt och förkastligt, men samtidigt har Kurt Sutter skapat karaktärer man inte kan undgå att gilla, precis som Lehane. Vi har nu sett första säsongen och kommer definitivt att följa Samcros fortsatta intriger, det var en välkommen verklighetsflykt i stor konstrast till soffhörnan i kalla Sverige. Precis som jag vill ha det. (4)

Kjell Häglund skrev för övrigt en fantastisk sammanfattning av Sons of Anarchy på Weird Science när serien hade premiär 2008.

Dagens boktitel

2011-10-14T19:11:00.008+02:00

Mrs E på What you readin? utmanar:

Fota en bok som har en titel som passar in på något av följande

Hur du mår/känner dig
Något du ska göra under dagen
Något du ser fram emot under dagen

De här bilderna borde vara självförklarande en fredagskväll i höstförkylningstider!?

En första

2011-10-09T11:23:00.005+02:00

Jag har inte mycket erfarenhet av årets nobelpristagare men litar på de samstämmiga hurraropen från tv, radio, tidningar och bloggvärlden och lånar hem Tranströmers samlade verk. Det innebär samtidigt premiär för att läsa e-bok på nya paddan. Det känns som en bra kombination av gammalt och nytt.

Igelkotten

2011-10-06T20:45:00.006+02:00

En av förra årets bästa läsupplevelser var utan tvekan Igelkottens elegans. Vid en sådan förälskelse väntar jag länge innan jag ser filmversionen, om jag alls gör det. I går, mer än 1 1/2 år efter läsupplevelsen var det dock dags för filmklubben att kura framför Igelkotten i höstrusket. En och en halv timma senare var vi 50 personer som nöjda gick ut ur rummet, tårögda, men samtidigt saligt leende. Igelkotten är nämligen en fantastisk filmversion av en fantastisk bok. Det räcker så.

Har du inte läst boken och vill ha en fransk mysfilm är Igelkotten en varm rekommendation. Gillade du boken får du här självklart en komprimerad version utan bokens filosofiska fördjupningar och haiku, men med samma fina känsla och kryddad med animeringar av det vackraste slag. (4+)

Grönt är skönt!

2011-10-06T18:03:00.006+02:00

Tack fina kryddiga bokvän! I dag låg ett sprängfullt, grönt paket i min brevlåda som sonen och jag genast kastade oss över. Han är väl medveten om att de gröna påsarna kan innehålla något gott....Så även denna gången, gott för kropp och själ och fullt av saker som jag uppskattar mycket men inte kommer mig för att köpa själv - perfekt!

Boken: Lila hibiskus som jag länge varit nyfiken på.

Fantasite med smak av sharonfrukt och vanilj - ska avsmakas i kväll, gott för en begynnande förkylning.

Ett somrigt bokmärke.

Två ansiktsmasker.

Fikonmarmelad och biscottis.

Chokladpralin i guldigt papper som vi redan avnjutit.

Och så kanelen som var en klockren ledtråd på en blogg jag besöker då och då så det var lätt gissat. Tack!

Fyra

2011-10-02T22:52:00.000+02:00

Ny månad, förhoppningsvis kommer denna bli lite lugnare med bra mycket mer lästid än den förra. Det passar bra att starta Oktober med en lista som jag sett lite här och var i några olika former, bland annat hos A.M.O.

Four jobs you've had in your life:

1) Löjromsklämmare

2) Bensinmacksbiträde

3) Marknadsassistent

4) Läkemedelsansökninghandläggare

Four movies you could watch over and over:

1) Lord of the Rings trilogin

2) The station agent

3) Dirty dancing

4) The nightmare before Christmas

Four books you've really enjoyed:

1) Klanerna i Palos Verdes

2) Timmarna

3) Kärlekens historia

4) Oryx & Crake

Four cities you've lived in:

1) Ume'

2) Växjö

3) Wien

4) Göteborg

Four TV-shows you love to watch:

1) So you think you can dance

2) How I met your mother

3) The Vampire Diaries

4) Mad Men

Four places you've been on vaccation:

1) Eilat

2) Venezuela

3) Azorerna

4) Florida

Four websites you visit daily:

1) Blogger

2) SVT.Play

3) Aftonbladet

4) Spotify

Four of your favourite foods:

1) Avokado

2) Lufttorkad skinka

3) Saltströmming

4) Räkor

Four schools you've attended:

1) Furuhedsskolan

2) Umeå Universitet

3) Växjö Högskola

4) Göteborgs Universitet

Four things in your room:

Four things you're wearing right now:

1) Armband som min pappa gjort

2) Pyjamasbyxor

3) Converse t-shirt

4) Nagellack "Eiffel for this color" från OPI.

Four places I'd rather bee right now:

1) Norrbotten

2) Barcelona

3) New York

4) På Jane Eyre med kompisen S

Inför Pocket & Prassel 6.0

2011-09-27T21:24:00.003+02:00

Dags igen för ett roligt pocketbytet ordnat av En bok om dagen. Min hemliga bokvän har redan börjat titta sig omkring här, kanske kan detta vara till hjälp:

Om böcker:

Vilken genre eller författare gillar du bäst?

Jag gillar många nordamerikaner, Dennis Lehane, Tawni O'Dell, Curtis Sittenfeld, Siri Hustvedt, Nicole Krauss, Gillian Flynn, Margaret Atwood får nog alla räknas till favoriter. Samtliga berättar visserligen ganska vardagliga historier, men med ibland absurda eller väldigt fantasirika inslag och det gillar jag.

Vilken genre eller författare är du nyfiken på?

Alltid nyfiken på afrikanska, sydamerikanska och asiatiska författare, jag har inte mycket erfarenhet av dem.

Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer!" om..?

Påbörjade en Inger Frimansson i stugan i somras men lade ner efter 20 sidor. Jan undviker ganska konsekvent svenska deckare om inte någon övertygar mig om att det är något utöver det vanliga.

Finns det någon författare som du samlar på?

Nej, men generellt sett gillar jag att äga böcker även om jag har blivit bättre på att låna på biblioteket.

Har du allt?

Eh, nej...

Finns det någon lista publicerad, över vad du har läst genom åren?

De två sista åren finns på flikarna läst och sett här ovanför.

Annat litterärt, värt att veta..?

Efter Utrensning av Oksanen och En dåre fri av Grimsrud, hur bra de än är, är jag för tillfället trött på hemskheter som psykisk sjukdom och människohandel. Helllre mys-pys eller fantasy! Läser gärna på engelska.

Om ätbart:

Vad äter du för godis?

Det mesta! Salt, sött eller mörk choklad. Inte supersura.

Naturgodis - ätbart eller inte..?

Ätbart, riktigt gott emellanåt.

Dricker du te eller kaffe? Favoriter? Odrickbart?

Mest kaffe, ibland te och då gärna smaksatt svart eller grönt.

Annat:

Hobby?

Resa, quiz, Wordfeud, bloggar, film, böcker, tv och annat fiktivt.

Favoritfilm?

I år har vi mest sett DVD boxar och slukat nya Vampire Diaries, Mad Men, Dexter samt sett om Veronica Mars och Arkiv X. Bästa filmerna i år är Black Swan, X-men: First class, The King's speech och Inception. Stor bredd men även här lutar jag mer åt fantasi än realism, med några undantag.

Favoritmusik?

Alltid mycket svenskt, Robyn, Timbuktu, Veronica Maggio, Erik Hassle blandat med Adele, Bon Iver, Joshua Radin och mycket, mycket annat!

Stjärntecken? Favoritfärg?

Tidigt Lejon. Turkos och så alla höstfärger.

Samlar du på något?

Nej.

Så här svarade jag inför förra bytet.

Tema ansikten

2011-09-22T13:26:00.006+02:00

Ansikten blev det slumpartade temat på böckerna som anlände i veckans bokpaket. M kastade sig över Gluchovskij, jag läser En dåre fri för bokklubbens räkning, och den är bra, men helst av allt vill jag börja med Elin Grelssons debut Du hasar av trygghet med det roliga omslaget.

Hela boksverige och minst hälften av bokbloggarna är på Bok & Biblioteksmässan i dagarna. Jag bor ett par kilometer från Svenska Mässan och kör förbi varje dag, men den krockar med en intensiv jobbperiod och den trötta, stressade jag som kommer hem alldeles för sent på kvällarna har bara ork för lilla familjen just nu. Jag går dessutom inte slaviskt på Bokmässan varje år, jag hör ju till pöbeln som får trängas under helgen, och kan gott vänta till nästa år då mässan ståtar med Nordiskt tema!

Love is the higher law

2011-09-09T08:45:00.001+02:00

Vissa starkt känsloladdade ögonblick stannar med dig för evigt. Tyvärr är det ofta tragedier och katastrofer som gör att du minns exakt var du var och vad du kände. Som den 23 juli i år när jag knäppte på tv:n i sommarstugan för att få den senaste uppdateringen från Norge, som sist jag såg pratade om ca. 8 döda. Beskedet på lördag morgon var som vi vet något helt annat. Sorg och vanmakt drabbar och jag både vill och inte vill följa de ständiga nyhetssändningarna. I stället slår jag över till Bolibompa och försöker förklara för en 3,5 åring varför vi vuxna är ledsna utan att berätta allt för mycket.

För tio år sedan hade jag ingen treåring och kunde då fastna framför tv:n och rapporteringen som följde efter attentaten den 11 September. Precis som Claire, en av karaktärerna i David Levithans Love is the higher law. ”I didn’t want to know anything, and I want to know it all.”

I boken möter vi förutom Claire även Jasper och Peter. De hör till dem som jag ofta glömmer, de som inte drabbades direkt av katastrofen men som levde mitt i den och vars liv förändrades för alltid. De vars skola ett par kvarter från WTC evakuerades, som inte kunde återvända till sin lägenhet på länge eller som hade världsliga planer på en första dejt den 11 september. Verkliga händelser blandat med fiktiva karaktärer, men hela tiden väldigt trovärdigt eftersom författaren faktiskt själv befann sig på södra Manhattan den dagen för 10 år sedan.

När det hände blev tragedin snabbt uteslutande politisk och global medan Levithan berättar den ärligt och mänskligt utan att förlora sin egen personliga prägel med bland annat mängder av musikreferenser, något jag verkligen gillar med hans böcker. Stycket där Peter refererar konserten med Travis som blev av mot alla odds får mig att gråta och varför boken har fått sitt namn av en av U2's finaste låtar får självklart också sin förklaring. Det är både stora gester och små detaljer som gör den här berättelsen gripande och äkta.

På sin hemsida skriver David Levithan själv:
“In 2009, Knopf published Love is the Higher Law. It's the story of three teenagers in New York on 9/11, and how their lives intertwine in the days and weeks and months that follow. I know this sounds grim, but it's really the story of things coming together even as it feels like the world is falling apart — because that's how it felt to be in New York at that time, both tragic because of the events that happened and magical in the way that everyone became their better selves in the face of it. It's a love story between friends, a love story for a city, and a love story for love itself, and the way it can get us through things, however daunting or shocking they may be. Or at least that's what I aimed for. I hope you'll read it and let me know if I got there.”

Ja du David, det här är onekligen en historia som skulle ha kunnat bli klyschig och smörig, men som du gör väldigt fin och och gripande. Till skillnad från en annan 9/11 bok fick den här mig att känna mycket och ofta.

I veckan visar SVT och SVT Play flera dokumentärer med anledning av tioårsdagen.

Jag motsäger mig själv

2011-09-07T13:48:00.005+02:00

I den snabba enkäten gällde det att svara instinktivt. Frågan Boken eller Filmen föll nästan utan undantag ut till Bokens fördel utom hos Deliquate som hade en mycket intressant vinkel: "Först filmen, sen boken (då boken alltid är bättre än filmen så blir man aldrig besviken på filmen om man ser den först – sen läser man boken och upptäcker hur mycket bättre den är, utan att man tycker sämre om filmen. Win-win)." Som regel kommer jag fortfarande välja bok före film, som med aktuella Niceville där jag verkligen lider kval eftersom jag inte läst boken och filmen snart har premiär. Jag vill helst inte se den förrän jag läst boken, och då, gärna vänta lite för att de två intrycken inte ska komma i konflikt. Men tänker jag efter finns det undantag i min prioritering Boken eller Filmen och det stavas Nicholas Sparks.

Det är inte speciellt troligt att jag skulle läsa en Nicholas Sparks roman, möjligen om jag är isolerad och det är det enda som finns i bokhyllan. Men i filmväg har jag, fröken "jag gillar tuff action, indie, fantasy och sci-fi”, en svag punkt för romantiska dramer baserade på Sparks verk. The notebook - åhh! Och i går, Dear John i regi av Lasse Hallström med utmärkta Amanda Seyfried och…tja, Channing Tatum.

Det är ett välkänt koncept: Pojke möter flicka, blir kära, skiljs åt, trånar, återses men hinder står i vägen. Ett skolboksexempel på Nicholas Sparks romantik, en rebell, lite klasskillnader och den här gången autism som bihistoria (kan bytas ut mot cancer). Såklart vinner den inte många recensenters hjärtan, men jag varken kan eller vill analysera och får en mys- och snyftstund i soffan.

”Det är ju ingen romantisk komedi” klagar M som har dålig koll på vad vi ser trots att det faktiskt var han som lade till den på filmlistan. Nej, jag sa romantik, det är stor skillnad men vi konstaterar båda att det var en fin film så här i höstrusket. (3+)

20 snabba enkätsvar

2011-09-05T19:58:00.002+02:00

Den startade hos enligt O och spred sig som en rolig liten löpeld. Jag har lärt mig lite kuriosa om alla er som svarat. Världen är inte oftast inte svart eller vit, men här kommer mina tjugo snabba:

Morgonpigg eller nattuggla? Och det får jag oftast lida för, vardag som helg.

Bibliotek eller bokhandel? Lånar definitivt mer än tidigare, men jag gillar att äga.

Adlibris eller Bokus? Av gammal vana och tack vare rabatten genom jobbet.

Ljudbok eller e-bok? Mina få möten med fenomenen faller ut till e-bokens fördel.

Inbunden eller pocket? Man får fler på det sättet

Vampyrer eller zombies? Zombies verkar ju helt oresonabla.

Camilla Läckberg eller Jan Guillou? Har aldrig läst Läckberg men en hel del Guillou.

En i taget eller slalomläsning? Är dålig på litterär multitasking, möjligen en grafisk roman samtidigt som en vanlig.

Bokmärke eller hundöra? Gah, får utslag bara jag tänker på hundöron eller uppvikta ryggar.

Chips eller choklad? Men inga läskiga kryddor på tack.

Biografier eller memoarer? De finns ett par guldkorn.

Skräck eller chicklit? Någon gång då och då. Fast jag gillar inte ordet.

Boken eller filmen? Som regel boken, men det finns några undantag som Lord of the Rings.

Twitter eller Facebook? Har varken eller men det händer att jag läser en tweet då och då.

Strindberg eller Heidenstam? Har inte läst Heidenstam.

Kokbok eller Bakbok? Har ett osunt antal kokböcker med tanke på hur lite de egentligen används. Men de är så fiiiina.

Te eller kaffe? Beror på tiden på dygnet, men helst och oftast kaffe.

Rött eller vitt? Mmm, ja tack.

Boklördag eller ViLäser? Har ingen erfarenhet av någon av dem.

Man Booker Prize eller Augustpriset? Mitt val till bokcirkelns nästa träff blir en Augustvinnare.

Översättning: FAIL

2011-09-01T08:37:00.012+02:00

Jag har förstått att tempot i översättningsbranschen är tuff, i alla fall vad gäller tv-serier och filmer. Kanske är det därför vi ser så många till synes klantiga fel, speciellt vad gäller ”grandma” som i ett och samma avsnitt översätts än med mormor än med farmor fast det är samma person som avses. Eller ”journal” med tidning fast personen i bild utan tvekan avser den stora läderkalendern hon har i händerna. Förmodligen ser översättaren inte ens bilden.

Att ordvitsar inte går att översätta från engelskan är självklart, men när det handlar om humor och referenser i språket önskar jag att det lades lite energi på att få till det. Jag vet inte hur mycket finess i Veronica Mars dialogerna till exempel som går förlorade på grund av dålig översättning. Eller i vampyrserien där man som översättare kanske bör ha viss kunskap om de sätt en vampyr kan dö på?

Sommarens populäraste text?

2011-08-30T20:50:00.000+02:00

Jag vill känna att jag levt mitt liv.

Får du uppdraget som sommarpratare har du förmodligen upplevt något utöver det vanliga och inte sällan har du erfarenheter eller sensmoral du vill dela med dig av. Kanske är det därför Py Bäckmans text från Gabriellas sång är så populär. Denna måste vara 2011 års vanligaste låt från Sommar i P1, jag har hittills hört den i minst tre program.

Musikens vara eller inte vara i Sommar är onekligen en smaksak och jag håller delvis med Linda om att musiken kan bli ointressant och ligga i vägen för berättelsen i sommarprogrammet. Ändå älskar jag den extra dimensionen i pratarens musikval. Somliga väljer att helt enkelt spela det finaste de vet, andra kopplar det direkt samman med det de precis sagt. Som när Patrik Sjöberg spelar Me and my army efter att berättat om sitt samarbete med BRIS eller lite mindre subtilt, White lines efter, ja ni vet...

Websändningarna av Sommar i P1 tillåter mig att spola förbi i nödfall, men helst njuter jag i helhet av Knausgårs finstämda musik till hans betraktelse över händelserna i Norge, Yokiko Dukes musikalista kopplingar till Japan och Hiroshima eller låter mig överraskas av att Henke Larsson spelar Välkommen in!

10-12 låtar som ska representera ditt liv - hur skulle du välja?

Tematrio: Sommarläsning

2011-08-30T10:55:00.004+02:00

Den första höstmånaden närmar sig och det är kanske på sin plats att summera sommarens läsning. Till skillnad från Lyran har jag hunnit läsa ovanligt mycket i sommar, både bokcirkelböcker, hyllvärmare och spontanlån. Berätta om 3 bra böcker du läst under sommaren!

Högläsaren av Bernard Schlink om Michael som i 60-talets Tyskland träffar 20 år äldre Hanna och blir förälskad. Vacker och ständigt aktuell om Tysklands kollektiva skuld efter andra världskriget. Denna bytte jag till mig på Bloggträffen och den visade sig mycket riktigt vara en trevlig bekantskap.

Dark Places av Gillian Flynn som beskrivs som "makaber" i inte mindre än tre blurbar på omslaget representerar den perfekta, mörka sommarläsningen.

En tredje favorit från de senaste månaderna är den överraskande fina och sorgliga pärlan Om jag stannar om Mia som både får goda nyheter av antagningsenheten vid Juliard samt drabbas av svårt olycka.

Alltid läge för en klassiker

2011-08-30T09:36:00.003+02:00

Hos P3 Populär i går var bokklassiker på tapeten, ett kärt ämne som vi kanske aldrig kommer enas om en definition kring. Lina Wennersten och Henrik Lange hjälpte till att reda ut begrepp som kult och klassiker samt tipsade om allt från Söderberg till Oksanen.

Även på min "Att läsa" lista finns det både gamla och moderna klassiker, några står redan i bokhyllan och väntar. Hos Therese på Dantes bibliotek kan du just nu vinna inte mindre än två klassiker. Tävla fram till 5 September du med!

Ständigt aktuella Smith & Mapplethorpe

2011-08-20T20:55:00.001+02:00

I slutet av Augusti kommer Patti Smith till Sverige för att ta emot Polarpriset som hon fick med en motivering som bland annat lyder att "Smith has demonstrated how much rock'n'roll there is in poetry and how much poetry there is in rock'n'roll". För mig är Smith den självklara typen av artist och konstnär som alltid funnits, men vars verk jag inte känner till speciellt väl. Men sedan jag så den magnifika dokumentären Black White + Grey om Robert Mapplethorpe och Sam Wagstaff där Smith så tydligt framställdes som Mapplethorpes musa har jag varit nyfiken på henne som person och på deras relation. Just kids är Smiths löfte till Mapplethorpe, att berätta deras historia.

Det är en historia som börjar i New York i slutet av 60-talet med två ungdomar som möts av en slump och som blir bästa vänner i nöd och lust. Framför allt är det nöd och detaljerna om hur det är att vara aspirerande konstnärer, under eran då Andy Warhol var som störst, är många och smärtsamma, stundtals ren misär. Men kärleken till varandra, staden och konsten lyser igenom och det är svårt att inte fängslas av den smältdegel som Chelsea Hotel var vid den tiden. Hon skräder inte med de dystra detaljerna men ibland håller hon tillbaka sina känslor och framstår som en orimligt förlåtande och förstående kvinna. Kommer man nära i en biografi är det också då det blir som mest intressant, men så är ju detta Patti och Roberts historia mer än något annat.

Som den poet hon är levereras vissa delar av Just kids mycket vackert. Men biografins nackdelar, jag-formen och den kronologiska ordningen som jag tycker kan bli lite tråkigt och platt kommer tyvärr inte Smith helt ifrån heller. Jag förstår dock att historierna med dess omfattande namedropping hade tjänat på att jag själv var mer insatt i 70-talets punk- och konstnärsscen. 10 år äldre kanske?

Men min fascination för Smith fortsätter, jag har börjat lyssna mer på hennes musik och letar efter hennes dikter att läsa. Jag hoppas att jag kommer ihåg att slå på tv:n den 30 Augusti då Smith tar emot Polarpriset med ny skiva i bagaget.

Robert Mapplethorpe lyckas trots sin för tidiga död vara ständigt aktuell, i år självklart promotad av Smiths bok och Polarpris och för tillfället med fotoutställning på Fotografiska museet som jag hoppas hinna se innan den stänger. Läs även Jonas Gardells artikel Fotografen och änglarna samt lyssna i Kulturradion Kosmos sändningsarkiv om både Mapplethorpe och Smith om du som jag gillar den dynamiska duon.

Verklighetsflykt

2011-08-14T13:26:00.007+02:00

Sommaren har verkligen varit den mest nedkopplade på länge och vi har inte haft på tv:n på hela semestern. På grund av svajig uppkoppling har jag inte ens sett i kapp avsnitten av In treatment på SVT Play. Den senaste veckan har Göteborg bjudit på minst sagt ostadigt väder så på kvällarna har vi kurat i soffan medan det ofta knastrat mot fönsterrutan. Då har vi åter förlorat oss i fiktiva världar som 60-talets New York på besök hos Mad Men, lika depraverande men fortsatt briljant.

Och så är vi djupt fast i intrigerna i Mystic Falls då vi för tillfället slukar första säsongen av The Vampire Diaries, och vilken säsong! Många, långa, spännande avsnitt. Fulla av dramatik och romantik för våra tonårsjag och fantasyfantasterna. Love it. Det kommer bli svårt att stänga av i tid i kväll, men nödvändigt, för i morgon är semestern obönhörligen över.

Dark places

2011-08-05T20:09:00.002+02:00

"I was not a lovable child and I'd grown into a deeply unlovable adult. Draw a picture of my soul, and it'd be a scribble with fangs". Så beskriver Libby Day sig själv och det är kanske inte så konstigt. När hon var sju mördades hennes mamma och två systrar brutalt. Med Libby som huvudvittne fälldes hennes bror Ben för morden medan Libby skeppades runt mellan olika släktingar tills de en efter en tröttnade på henne.

I drygt 20 år har hon drivit omkring, levt på gåvor från allmänheten och en liten royalty från en bok hon medverkade i men nu är medlen på näst intill slut. Libby är fortfarande arg, på större delen av sin omgivning och på sig själv och sin desperata situation som gör att hon tackar ja till att uppträda på en sammankomst med människor som själva undersöker gamla mord. En grupp som är övertygade om att Ben Day är oskyldig.

Precis som i Gillian Flynns debut Sharp Objects utspelar sig boken i en småstad i Missouri, men nu än mer ödsligt på familjen Days lantgård. Precis som Sharp Objects är miljöerna och personerna mycket levande, det är omöjligt att inte se de karga, kalla småvägarna eller Bens svartfärgade hår hur tydligt som helst framför mig. Huvudpersonen är också en inte helt sympatisk bekantskap utan något av en anti-hjälte som det ändå är svårt att motstå.

Precis som Sharp Object är det också väldigt bra och spännande, framför allt är det uppfriskande med en gåta som inte en försupen kommissarie rotar i utan Libby själv. Med hjälp av fakta hon aldrig tidigare brytt sig om att ta reda på söker hon svaret på vad som hände hennes familj den där januaridagen och vad det vad hon egentligen såg. Nutid och dåtid varvas i alldeles lagom mängd, med kopplingar och intriger som ibland gör fysiskt ont och det blir så klart oliiidligt innan de 421 sidorna är till ända.

Den här boken gjorde mig till en usel semesterkamrat som bara ville sitta i ett hörn och läsa, och till en tråkig mamma som lekte med vänsterhanden och höll i boken med högerhanden. Ett gott betyg för boken alltså! Men jag går inte så långt som att utnämna Flynn till gudinna riktigt än, men hon får gärna fortsätta leverera i samma stil, många, många gånger till.

Radioskugga

2011-08-01T22:37:00.004+02:00

Eller, jag har semester och kan inte komma till datorn just nu. Härligt, härligt!

The Carrie diaries

2011-07-24T12:46:00.003+02:00

Mitt förhållande till Sex and the City är tudelat. Å ena sidan älskar jag tv-serien sedan länge, men har inte läst någon av de litterära förlagorna. Mot bättre vetande såg jag även filmerna på DVD och kan ärligt säga att Sex and the City 2 är det sämsta jag någonsin sett och jag ångrar att jag lagt en och en halv timme av mitt liv på den. Tyvärr. Jag kan inte hitta något förlåtande i den.

Men jag gillar ju tjejerna med Carrie i spetsen även om Miranda är min favorit. Så prologen, the Carrie Diaries om vem Carrie var före hon flyttade till New York lät ju onekligen spännande. I serien är hon hela tiden så bakgrundslös, så helt utan familj eller vänner från förr.

Den 17-åriga Carrie Bradshaw bor i en småstad som hon i tanken redan lämnat bakom sig. Efter high school hägrar Brown University, och så drömmer hon om den där skrivkursen i New York. Men först ska det sista skolåret klaras av med stora och små problem en 17-åring dras med, som rebelliska småsystrar (!), neurotiska kompisar och inte minst den nye killen på skolan, Sebastian Kydd. Jo, Carrie har både syskon och ett kompisgäng. Hon anses av många som en udda fågel, både smart och rolig, och det är inte normen för tjejerna i de olika klickarna på hennes skola.

I bokhandeln står boken så klart i hyllan "Unga vuxna" och intrigen ligger kanske dem allra varmast om hjärtat, men även jag kan känna igen drag från gymnasietidens dramer och tycker att Bushnell klarar av att undvika de största klyschorna. Hur som helst, jag gillar att få brakgrund till Carrie och vill gärna läsa vidare om hur hon träffar Samantha, Miranda och Charlotte, och varför de blir hennes valda familj. Hängmatteläsning, ja visst!

Låt den rätte komma in

2011-07-21T18:05:00.000+02:00

Samma vecka som Kulturradion Nya Vågen pratade om skräckvågen i svensk samtidslitteratur och om hur den i viss mån fick sin nytändning med hjälp av en liten vampyr i Blackeberg så läste jag ut just Låt den rätte komma in, John Ajvide Lindqvists debutbok.

Det är början av 80-talet och i en av Stockholms västra förorter träffar vi en samling vanliga och ovanliga typer. Alkisgänget som hänger på Kinakrogen, tonåringarna som sniffar lim i källaren, den ensamstående mamman som helgar lördagkvällarna åt Dallas och poliser som plötsligt får ett brutalt och spektakulärt mord att utreda. Och så träffar vi Oskar, en vanlig men utsatt pojke och Eli, en ovanlig flicka som blir hans enda vän. Oskar förstår snart att allt inte står rätt till med Eli, hans misstänker till och med att hon är vampyr och att hon har något att göra med de våldsdåd som sker i området. Men Oskar har överseende med det, allt för att slippa ensamheten. I området bor också Håkan, som även han skulle göra vad som helst för Eli men av andra skäl.

Just förhållandet mellan Håkan och Eli är det läskigaste inslaget i boken och det får även svåra konsekvenser för invånarna i Blackeberg. Annars är det vardagliga, realistiska blandat med de övernaturliga inslagen som gör boken riktigt bra. Men ibland tycker jag att författaren blir lite övertydlig. Scenen är satt, det är inte nödvändigt att nämna ubåten i Karlskrona, Dallas signaturmelodi eller andra tidstypiska detaljer för att påminna mig om vilken tid vi rör oss i. Jag fattar. Och gillar. Fast förra sommaren läste jag Människohamn och den håller jag fortfarande som snäppet vassare!

Om jag stannar

2011-07-19T19:01:00.003+02:00

Mia är mitt uppe i det bästa av tonårslivet. High school är snart över, hon är med stormsteg på väg mot studier vid Julliard och hennes förhållandet med coole Adam är stabilt trots att de ofta är upptagna på var sitt håll, han med sitt rockband och hon av att spela cello. Hon är också en tonåring som är befriande lycklig med sin familj som hon faktiskt gillar. En dag då skolor och arbetsplatser stängs på grund av snön passar de på att göra en utflykt tillsammans, Mia, mamma, pappa och sladdbrorsan Teddy. En utflykt som slutar i en fruktansvärd olycka och Mias liv ställ på ända.

Det följande dygnet delar vi Mias smärtsamma tillbakablickar på livet som varit och funderingar över situationen som är, i det svåra valet om huruvida hon själv ska stanna eller gå. Jag får lite Flickan från ovan vibbar av Mias utomkroppsliga iakttagelser, men jag gillade den mycket när det begav sig och jag gillar även denna fina och sorgliga berättelse skarpt. Jag kommer snarast att läsa den andra delen också, När jag lät dig gå.

Pepp x 2

2011-07-13T12:58:00.008+02:00

Nästa bekännelse: Hej, jag är 36 år gammal och ser fram emot morgondagens Harry Potter visning LÖJLIGT mycket. Jag är hur peppad som helst och går som vanligt med sambon M och bästa S. Mottagandet är övervägande varmt för denna åttonde del vilket lovar gott. Sedan har man rätt att tycka annorlunda, men vad GPs Mats Johnson vill med sin fundering över Rupert Grints eventuella fortsatta karriär förstår jag faktiskt inte:

"Rupert Grint, som krasst uttryckt inte är någon större skådespelartalang, har redan börjat älta om den tomhet som infann sig när den allra sista scenen var inspelad. Om tio år sitter kanske en bortglömd Grint på puben och försöker få folk att minnas att det var han som en gång i tiden spelade Ron Weasley i Harry Potter-filmerna."

Jag håller kanske med i sak, men efter +10 år med Harry Potter, varför skulle han inte känna tomhet? Kanske vill han bli bortglömd, kanske vill han spela in B-filmer eller kanske hittar han en annan plats att spendera sina miljoner på. Jag känner mig som en arg Graffitireporter men det här var nog den sämsta avslutningen på en recension jag någonsin läst.

Anyway, själv tror jag inte att det går att misslyckas med slutet på denna decennielånga filmsvit. Jag ska njuta varenda sekund. Jag får bara bortse från den vidriga epilogen som tydligen finns i filmen såväl som boken...

En månad senare promenerar jag till Slottskogen för fin-fina festivalen Way out West. Biljetterna är så gott som slutsålda och en massa nya akter är bekräftade. Det blir förhoppningsvis precis som förra året en minnesvärd del av mitt semesterfirande.

Om tids- och utrymmesbrist

2011-07-07T20:17:00.009+02:00

Semestern är inte riktigt här än för min del och de sista veckorna har varit så fulla av jobb att jag knappt hinner med något annat, inte ens ett ynka blogginlägg. Men snart kör vi lilleman till farmor och farfar och kan jobba intensivt en vecka till, med tidiga morgnar och sena eftermiddagar. Dessutom hinner vi med några aktiviteter på kvällarna, middag med vänner och Harry Potter & the Deathly Hallows del 2 till exempel innan ledigheten äntligen är här!

Då semestern börjar startar även ett kringflackande liv mellan Göteborg, småländska skogar och norrbottenskusten. Dags att planera vilka böcker som ska packas med alltså. Sambon M är mitt uppe i tegelstenen Flickan från ingenstans och se hur det (nästan) går tre pocketböcker böcker på hans tjocka inbundna.

De finfina budorden som Enligt O och Fiktiviteter publicerade här om veckan gör sig påminda igen. Salig är den som planerar sin läsning i tid - den andra får bära väskorna!

Kontrasternas Berlin

2011-06-28T17:06:00.010+02:00

Summan av lasterna...

2011-06-21T22:20:00.003+02:00

..är konstant! På gårdagens supertrevliga bloggarmiddag bytte jag bort två böcker mot två nya, Högläsaren och Vindens skugga. De blir fina tillskott till sommarläsninghögen, den ena börjar jag med omgående. Stort tack till Linda, Linda, Maria, Anna, Ida, Hannele, Camilla, Sofie, Anna & Anna för en mycket trevlig kväll med vin, tapas och mycket bokprat.

Nu tar jag långhelg med tyskt tema då jag tar med mig Bernhard Schlink till Berlin.

Glad midsommar!

Sagolandet

2011-06-18T22:46:00.009+02:00

..är ingen sagobok men Timbuktus nya album innehåller många riktigt bra berättelser som jag har lyssnat in mig ordentligt på. Den självklara hiten, Resten av ditt liv är producerad med Oskar Linnros och precis som hans egen Från och med du lyckas den kombinera en sorglig och arg text med en glad melodi . Hela skivan är rolig, sorglig, ärlig och en perfekt uppladdning för Jason Diaktés sommarprat nästa vecka, 29 juni.

Lyssna du också!

Bloggers anonymous

2011-06-15T19:04:00.008+02:00

Har det hänt att någon kallat dig vid fel namn och du struntade i att rätta dem? Sedan gjorde de det igen och igen och när du inser att du nog kommer ha mer med den här personen att göra än du trodde från början känns det plötsligt för sent att säga ditt riktiga namn. Du vill inte genera den andre eller framstå som korkad själv.

När den här bloggen startade för ett par år sedan hade jag ingen aning att den här världen skulle vara så interaktiv och social. Inte kunde jag heller drömma om att jag en måndag i juni ska träffa några av mina bekanta från nätet IRL.

Men nu har Linda, Maria och Linda ordnat en "västkustsk" bloggträff på restaurang Qué Pasa här i stan och jag får ta tag i min egenskapade namnförvirring. I bästa BA (Bloggers Anonymous) anda alltså:
- Hej, jag heter Åsa. Det ska bli kul att ses!

Sommarvärdarna!

2011-06-14T13:18:00.005+02:00

Ett av det bästa tecknet på att sommaren och semestern närmar sig är presskonferensen som presenterar årets sommarvärdar.

För först gången på många år känns listan riktigt spännande! Jag kommer definitivt försöka pricka in, eller ladda ner, många i år: Jason Diaketé, Maria Wetterstrand, Henke Larsson, Sara Stridsberg, Fredrik Gertten, Johan Wester, Olof Wretling, Cecilia Uddén, Ann Olivecrona, Beate Grimsrud, Patrik Sjöberg, Daniel Adams-Ray, Pia Sundhage, Karl Ove Knausgård och Yokiko Duke till exempel. Kul!

Kärlekens historia

2011-06-10T18:29:00.002+02:00

Leo Gursky är gammal och ensam. Hans största skräck är att han ska dö en dag utan att någon har pratat med honom eller att han ska bli liggande oupptäckt i sin lilla lägenhet i Brooklyn. Därför gör han saker som att prova tuffa sneakers eller beter sig störigt i kön på posten, så har han i alla fall haft kontakt med någon varje dag. Han tänker mycket på sin barndom i Polen, flykten från nazisterna och på sin stora kärlek, Alma. Till henne skrev han Kärlekens historia.

Ensam är också tonåringen Alma Singer, döpt efter huvudpersonen i sagda bok som var hennes nu döde pappas favorit. När boken åter korsar hennes och hennes mors vägar börjar Alma leta efter sin namne och sanningen bakom Kärlekens historia och på så sätt vävs Almas och Leos historier samman. Vi spenderar mycket tid i Brooklyn och på Manhattan, men besöker även Polen, Israel och Argentina.

Det är flera berättarröster, men Krauss håller isär dem på ett tydligt sätt och ger alla sin egna unika röst. Det finns några skrivtekniska grepp i Leos berättelse, upprepningar av orden Men och Men ändå som jag stör mig lite på i början, då de känns lite krystade, men efterhand kommer jag att tycka mycket om dem. I vissa delar av texten är just de upprepningarna oerhört vackert använda. Jag är däremot väldigt nyfiken på hur de ser ut på originalspråk. But? Only?

Nicole Krauss gästade Babel för några veckor sedan där hon mest pratade om sin nya bok Det stora huset, men även lite om Kärlekens historia. Jag tyckte hon verkade så himla sympatisk och det måste man väl vara om man skriver en så fin bok som Kärlekens historia? I kväll kommer min mamma på besök och om hon behöver boktips inför sommaren kommer Kärlekens historia högt på listan. Jag bara älskar den.

X-men: First Class

2011-06-06T21:40:00.003+02:00

Långhelg i fint väder har inte bara betytt sol på näsan, vin i glaset och lästid. Det innebar även barnvakt och biobesök!

Vi valde X-Men: First Class, den andra av flera planerade prequels om de mutanter vi redan känner. Denna gången är det berättelsen om hur Charles Xavier och Eric Lehnsherr blir professor X och Magneto. Hur de träffas, blir vänner och antagonister.

Vi träffar dem först som pojkar. Eric då han skiljs från sina föräldrar i ett polskt koncentrationsläger och hamnar i händerna på Sebastian Shaw som utsätter honom för otäcka experiment. Charles är ensam, men välbärgad och hans väg leder till att bli doktorand i Oxford. Det är där han på 60-talet blir kontaktad av CIA för att öka deras förståelse för mutanter som börjar bli allt mer vanliga. Det är också nu hans väg första gången korsas med Erics. Tillsammans bildar de ett dynamiskt par som rekryterar unga mutanter, men trots sin vänskap har de olika motiv och syn på hur människor och mutanter bör samverka.

Vad kan jag säga? Jo, att det här är snygg action, en superhjältefilm med hjärta och humor. Men jag är redan X-men fantast och dessutom svag för James McAvoy. Hurra! (4)

En dag

2011-06-06T18:30:00.004+02:00

En dag av David Nicholls har det originella greppet att återvända till den 15 juli, år efter år, bara den 15 juli. På detta fragmenterade sätt får vi följa Dexter och Emma från att de spenderar en natt tillsammans efter de tagit examen från universitetet och sedan vidare ut i livet. Ingen av dem vet riktigt vad de ska göra i verkligheten, så det blir lite resor, restaurangjobb och mycket framtidsångest innan de landar lite längre för ett tag.

En dag är utan tvekan det senaste årets bokbloggsälskling. Jag tror inte jag har läst någon som inte gillar den, mycket. Följdaktligen blir det också en läsning med farligt högt uppskruvade förväntningar som för min del inte infrias.

Jag som har läst David Nicholls tidigare På vinst och förlust och Mitt livs roll känner till viss del igen komiken och karaktärerna och det är roligt, ibland så där att jag vill ta fram skämskudden. Den är också fin och full av känslor. Men det är också lite klyschigt. Struliga killar, pinsamma killar, tjejer som kuttersmycken och tjejer med dåligt självförtroende som trånar. Genom brev och tillbakablickar får vi visserligen lite detaljer om vad som händer under året, mellan den 15 juli varje år, men inte mycket. För mig räcker det inte riktigt, jag vill gärna ha mer detaljer för att jag ska förstå varför Dex och Em till exempel är "gjorda för varandra". Deras vänskap är inte direkt jämställd och jag vill ofta be en av dem, eller båda, att rycka upp sig.

Det är de sista 80 sidorna som räddar En dag från att bli helt platt fall för mig. Nu knyts några trådar ihop, jag får mer detaljer och en viss förståelse för karaktärerna. Men i 355 sidor har jag väntat på att boken ska bli alldeles, alldeles underbar som blurben på omslaget säger, och det blir den inte. Den blir trevlig och OK.

Mors dag

2011-05-29T12:00:00.000+02:00

Om lilleman får välja det allra finaste han vet till mig på Mors dag ser det ut så här. Han är sannerligen sin mors son!

Fynd i sommarstugan

2011-05-28T19:56:00.007+02:00

Sommarstugebokhyllor brukar vara en salig blandning av gamla serietidningar, flera år gamla Allt om Fritidshus och pocketböcker, både köpta och sådana som följer med på köpet med glansiga magasin som också hör sommaren till.

När jag för drygt en månad sedan spenderade lite tid i stugan såg det för det mesta ur så här:

Med en bladvändare som Cirkeln i handen och lilleman fullt aktiverad och omhändertagen av mormor och morfar satt jag för ovanlighetens skull och läste flera timmar i rad dagtid. Det händer inte varje vecka! Alltså tog boken snabbt slut och jag gick till bokhyllan och inventerade. Där hittade jag Michael Cunninghams Timmarna, med det tråkiga filmomslaget vilket skvallrar om att den hör till kategorin som följt med en tidning. Jag känner självklart till boken men kan inte komma ihåg att jag sett den här i hyllan tidigare. Nu är jag i alla fall glad att jag gjorde det för maken till fin liten bok får man leta efter.

Cunningham väver på ett fantastiskt sätt samman 20-talets Virginia Woolf, 50-talets Mrs Brown och Clarissa som vi träffar i New York på 90-talet. Woolf skriver Mrs Dalloway, Mrs Brown läser densamma och Clarissas bäste vän, den aidssjuke Charles, kallar henne efter romanfiguren.

Under några timmar vardera följer vi de tre kvinnorna blir mycket levande karaktärer med hjälp av Cunninghams fina beskrivningar och språk. En liten pärla helt enkelt som jag så snart jag kan ska lämna tillbaka till sommarstugehyllan, så kanske någon annan överraskande upptäcker den.

Tematrio - läsplaner

2011-05-23T20:11:00.010+02:00

Det är lätt och roligt att göra planer, vad gäller läsning är det lite svårare att följa dem, i alla fall för mig. Lyran frågar i veckan Vilka böcker/typer av böcker planerar du ett läsa?

I början av året skrev Martina på Ett hem utan böcker om Alfabetsutmaningen, att plocka olästa böcker från den egna bokhyllan, en från varje bokstav i alfabetet utan särskild ordning. En utmärkt idé, som har gått uselt att genomföra då jag i stället har lånat och handlat nytt och snarare fyllt på antalet olästa böcker. Av de olästa titlar som stod i hyllan när utmaningen började har jag bara avverkat två.

Lustigt nog passar just de två jag plockade ur hyllan även löftet att läsa för mig nya författare, inspirerad av Enligt O's boktolva. Jag har fortsatt att beta av nya bekantskaper i högre grad i år, även utöver de jag listade i December.

Jag yttrade även löftet att i vinter läsa var annan bok på engelska. Även om jag inte riktigt når den kvoten har blivit betydligt fler än tidigare och jag fortsätter med den planeringen, vilket också går hand i hand med punkt 1.

De känns fortfarande som helt OK och kravlösa planer, även om annat dyket upp och ger en ny giv som att det snart är långhelg, semester, sambon har slut läsning och det är dags för en ny bokcirkelbok!

Whip It

2011-05-19T13:08:00.005+02:00

Jag har börjat sprida filmtipset Whip It i fikarummet på jobbet och plötsligt säger kollegor saker som "jag hörde en intervju i morse med två tjejer som sysslar med den där sporten". Sporten är Roller Derby som jag inte heller kände till så noga förrän förrän filmen från LoveFilm låg i brevlådan.

Bliss Cavendar är uppväxt i en håla i Texas. Efter skolan jobbar hon på restaurangen the Oink Joint och ställer pliktskyldigt upp i de skönhetstävlingar hennes mamma anmäler henne till trots att hon för länge sedan lämnat de idealen bakom sig. Under ett besök till närmsta staden Austin korsas hennes väg med några roller derby tjejer och innan hon vet ordet av är hon ny medlem i Hurl Scouts. Laget med tuffa Maggie Mayhem, Bloddy Holly och Rosa Sparks är de ständiga förlorarna och frågan är om Bliss kan leva upp till sitt namn Babe Ruthless och bli den förstärkning de behöver.

Ni hör, det låter töntigt med en story som påminner lite om dansfilmers uppbyggnad. Jag är ju en sucker för dansfilmer och gillar även Whip It starkt. Den är både rolig och cool! Drew Barrymoore har regisserat och för det förlåter jag hennes usla tolkning som Smashley Simpson, men Ellen Page är bra och Juliette Lewis är smashing som rivalen Iron Maven. Yay! Jag hoppas det inte dröjer länge innan jag har sett mitt första roller derby live.

Tusen tack!

2011-05-16T18:59:00.003+02:00

Att ett grönt paket i brevlådan ska vara så spännande och roligt. Stort tack till min hemlige bokvän för Joyce Carol Oates, som jag ju inte läst något av! Mörk choklad med fyllning och saltisarna passar perfekt och så fanns det ett bokmärke och en hälsning på ett kort med den fina devisen "Fånga dagen".

Paketet är poststämplat i Nässjö vilket får mig att misstänka att det kan vara någon som börjar på M i sambons hemtrakter Växjö...men jag vet inte. Det är i alla fall en vuxen handstil och god smak! Tack igen.

Samtal med en treåring

2011-05-16T15:13:00.003+02:00

Förra månaden var svaret på frågan vad lilleman vill bli när han blir stor doktor, brandman och mamma. Efter gårdagen har det tagit en ny vändning.

- Ta på dig nu, vi ska gå och rösta:
- Vad är rösta?
- Vi ska välja vilka som ska bestämma.
- Jag ska bestämma.
- Men när vuxna röstar väljer vi vilka som ska bestämma hur det ska vara på sjukhusen eller i skolorna till exempel.
- Jag ska bestämma hur det ska vara i skolorna.
- OK, då ska du nog bli skolminister.
- Jag ska bli skol-emister.

Vi får väl se.

Case Histories

2011-05-14T08:00:00.001+02:00

En författare som jag bara läst en bok av men varit mer nyfiken på är Kate Atkinson. Det var många år sedan jag läste Känslomässigt udda som jag gillade. På senare år har jag sett inlägg om hennes serie med privatdetektiven Jackson Brodie skymta förbi på diverse bokbloggar och eftersom jag är svag för den genren (Hej Kenzie/Gennaro!) passade jag på att köpa med mig den första delen från Waterstones i London.

I Case Histories presenteras vi tre fall av förlust och oförklarliga försvinnanden. Det är flera år mellan händelserna men på ett eller annat sätt hamnar alla tre på den före detta polisen, numera privatutredaren, Jackson Brodies bord. Samtidigt som han skuggar en flygvärdinna misstänkt för otrohet hjälper han de speciella systrarna Amelia och Julia, den överviktige astmatikern Theo och den svala sjuksköterskan Shirley som alla letar efter svar på sina gåtor. Jackson själv bär på både gamla och nya sår, säg den deckarkaraktär som har ett smärtfritt privatliv?

Atkinson verkar ha en förkärlek för lite neurotiska karaktärer och jag gillar att hon ägnar mer tid åt människorna är själva kriminalfallen vilket gör den annorlunda från traditionella deckare. Huvudpersonen Jackson återkommer ju i flera böcker så kanske är det därför hon drar på att avslöja för mycket om hans bakgrund, men i Case Histories tog det alldeles för lång tid innan vi kom honom in på livet. När jag väl gjorde det var det hamnade han i ett helt nytt ljus och jag är fortsatt nyfiken. Tyvärr skriver Atkinson med mycket parenteser i sin text, det är ett berättargrepp som jag stör mig lite på, men trots det kommer hon och Brodie få en chans till. En. Men fångar de mig inte mer än så här, utan det puttrar på med att vara småtrevligt, då måste vi tyvärr gå skilda vägar efter One good turn.

13

2011-05-13T22:04:00.004+02:00

I dag är det fredag den trettonde, inte alls någon otursdag utan jag brukar få blommor. Så även idag, för 13 året i rad!

För övrigt...

2011-05-05T21:24:00.015+02:00

... har jag fått in mina Läst & Sett listor för 2010 och 2011 på var sin tab här uppe. Listorna är i kronologisk ordning och betyget står inom parentes efteråt. Länkar till de titlar som har ett inlägg är ett work in progress.

Lästakten i år är klart mycket lägre vilket delvis beror på att jag försöker läsa fler böcker på engelska och det tar lite längre tid. Nytt för 2011 är att jag också bedömer om filmerna jag ser klarar Bechdeltestet. Du har väl inte missat det underbara Bechdeltestet och den skrämmande verklighet det visar?

Ursprungligen hittat hos Verklighetens smolk.

2 x Susanne Bier

2011-05-04T20:37:00.010+02:00

Generellt tycker jag mycket om danska filmer. De mest lyckade brukar antingen Lone Sherfig eller Anders Thomas Jensen (eller båda två) vara inblandade i, Blinkande Lyktor, Italienska för nybörjare, Älskar dig för evigt och Wilbur till exempel. Jensen samarbete med regissören Susanne Bier har framför allt nått framgångar med Efter Bröllopet och så Hämnden som i Februari gjorde oss nordbor så stolta genom att kamma hem Oscarsstatyetten för bästa utländska film.

Jag har en tendens att vara sist på tåget vad gäller stora succéer, tänk Titanic, Mamma Mia, Arn och annat som "alla" såg på bio. Efter bröllopet som kom 2006 såg jag först här om veckan.

Jacob är barnhemsföreståndare i Indien och i jakten på en finansiär får han ett erbjudande som skulle trygga organisationens situation för en lång tid. För att sluta avtalet kallas han hem till Danmark för ett möte med sin välgörare Jörgen Hansson vars avsikter med kontraktet är något oklara men som kommer påverka många människors liv.

Vänner har länge pratat om vilket bra drama och vilken gråtfest Efter bröllopet var, och visst, det finns scener som jag också fäller en tår till, men fem års prat och uppbyggda förväntningar infrias ändå inte helt. Mads Mikkelseln levererar dock alltid och jag tycker den är bra, men inte fantastisk. (3)

En av anledningarna är kanske att jag inte är helt förtjust i Rolf Lassgård, som gjort några bra roller, men som jag mest ser som den bufflige Gunwald Larsson. Samme rollfigur, i Mikael Persbrands tolkning, gör att jag konsekvent undviker svenska polisfilmer och gör också att jag är lite fundersam över rollsättningen i Hämnden. Kommer det funka?

I Hämnden byter författaren Jensen ut barnhemmet i Indien mot ett tältsjukhus i Sudan. Många av läkaren Anton och hans teams resurser läggs på akuta insatser orsakade av Den Store Mannens sadistiska våld mot kvinnor. Parallellt i Danmark ser vi hur hur utsatte Elias får stöd mot skolgårdens gängledare av nykomlingen Christian som är tuff men bär på sina egna demoner då han just förlorat sin mamma i cancer. Läkaren utan gränser kommer hem och visar sig vara Elias pappa, en svenskjävel som är separerad från familjen, även när han är på hemmaplan. Vi presenteras under filmens gång för flera situationer av förtryck och känslor som håller på att svämma över och de vuxna försöker hantera det så gott de kan, men barnen söker egna uttryck för rättvisa. Hämnd.

Detta är en film där jag sitter med en klump i magen hela tiden. Jag förväntar mig att det ska gå illa. Jag suckar och vrider mig över ageranden jag vill hopa in och stoppa. Även om det här inte är den bästa film jag sett kan jag förstå varför den vann en Oscar. Känslorna i varje scen är väldigt starka utan att för den skull bli övertydliga. Det behövs inga ord, danska eller andra, för att smärta, glädje, ångest eller lättnad går rätt igenom skärmen. Det kan jag tänka mig fick en Oscarsjury att smälta. Och Gunwald Larsson blir en människa av kött och blod, med både starka övertygelser som moraliska tvivel. (4-)

Mitt bokalfabet

2011-05-01T22:55:00.004+02:00

Under förra helgens bloggstafetten skrev En full bokhylla ett fint inlägg om sitt bokalfabet! Det är väldigt klurigt att hitta böcker på varje bokstav som representerar mitt liv med läsning, och av någon anledning är det många böcker sedan långt tillbaka som kommer till minnes, men så här blir det:

A - Allra käraste syster av Astrid Lindgren. Fanns hos min dagmamma och denna fina, sorgsna berättelse tröttnade jag aldrig på.

B - Barn 312 av Hans-Ulrich Horster var en av de första böckerna jag läste från mammas bokhylla i de tidiga tonåren. Det var stort och jag fascinerades av berättelsen från krigets Europa.

C - Coq Rouge, Jan Guilliou. Den första delen i serien om kommendörkapten Carl Gustaf Gilbert Hamilton som jag gillade mycket i 18-19 år åldern.

D - Det är inte värst sådär i början av Åsa Grennwall representerar alla fina seriealbum, även de av Martin Kellerman, Liw Strömqvist och Tony & Maria Cronstam, jag gillar dem alla.

E - Ett år att minnas, av N.A Perez om Louisa i sekelskiftets USA är en av de romantiska böckerna i min bokskatt från Wahlströms bokklubb.

F - First Class Reseguider ser jag alltid till att inhandla inför resor, det står ett antal i hyllan vid det här laget.

G - Godnatt Mr Tom av Michelle Magorian läste och grät jag till först som 22-åring då min rumskompis i Wien satte den i händerna på mig.

H - Hungerspelen av Suzanne Collins får representera min kärlek till s.k. ungdomslitteratur som både jag och 38-årige sambon fortfarande slukar.

I - Innan du somnar är Linn Ullmans debut som gjorde henne till en av mina moderna favoriter.

J - Jpod ännu en träffsäker samtidsskildring av Douglas Copuland som översätts till svenska i alldeles för långsam takt.

K - Kärlek, oliver och timjan av Fanny och Anna Bergenström är en favorit ur min samling kokböcker. Svensk-fransk fisksoppa är en höjdare!

L - Lära män leda kvinnor representerar all kurslitteratur jag läst genom åren, både inspirerande och sövande. Denna av Barbro Dahlbom Hall fångade i alla fall mitt intresse.

M - Människohamn av John Ajvide Lindqvist var en av förra årets bästa läsupplevelser och representerar det mystiska, spökiga som jag älskar i både böcker, film och tv-serier.

N - När ödets stjärnor falla är en mysig historia av Maeve Binchy, en författare som hängt med från tonåren och det händer att jag fortfarande lånar en Binchy ur min mammas bokhylla.

O - Oryx & Crake befäste min kärlek till Margaret Atwood och jag är glad att jag har mycket kvar att upptäcka av henne.

P - Patient 67, av favoriten Dennis Lehane, finns starkt i minnet eftersom den både är spännande och lästes på en spännande resa i Sydamerika.

Q -

R - Ronja Rövardotter, den första kapitelboken jag läste själv.

S - Svärdet och spiran av Ken Folett en historisk roman som under studenttiden då jag mest läste kurslitteratur var underbar förströelse.

T - Trollbunden är första delen i Margit Sandemos älskade/hatade serie. Som så många andra läste även jag den i tonåren och sprang till bokhandeln varje gång en ny del om Isfolket kom ut.

U - Under det rosa täcket av Nina Björk var en fröjd och gav en riktig kick när jag läste den som student i mitten på 90-talet.

V - Vad gör folk hela dagarna? är den bok jag läst flest gånger de senaste 3 åren, i konkurrens med Bilar, traktorer och annat som rullar eftersom lilleman och jag är stora fans av Richard Scarry.

W - What I loved är en fin bok av Siri Hustvedt som är en annan relativt nyupptäckt favorit. Det är bokem min bokcirkel ska prata om nästa vecka. '

X - Xpedition L (okej, lite kreativ stavning) är en galen historia av Erlend Loe som jag skrattar högt åt.

Y - Yerusalem (så stavas Jerusalem på Indonesiska!) en av de bästa av vår enda svenska kvinnliga nobelpristagare, Selma Lagerlöf.

Z - Det brinner på Zoo är också en av sonens vällästa favoriter och var en av de första böckerna han fick från Barnens Bokklubb.

Å - Å andra sidan, av Marian Keyes som jag brukar se till att läsa, men eftersom jag gillar hennes tidigare mest och blev rätt besviken på En förtjusande man har vi tagit en paus, Marian och jag.

Ä - Älskade barn är inte favoriten av Marianne Fredriksson, men helt OK. Hennes lite mystiska, flummiga med religiösa teman gillar jag desto mer!

Ö - Över näktergalens golv, Lian Hearn. En bok jag spontanköpte eftersom jag tyckte omslaget var så vackert och som jag också kom att tycka var lika fin inuti.

Inför Pocket & Prassel 5.0

2011-04-29T14:16:00.007+02:00

En stor eloge till En bok om dagen för hennes roligt ordnade pocketbyten som jag har följt förut men aldrig deltagit i förrän nu. Det börjar närma sig och här kommer en första lista med lite om mitt tycke och smak...

Vilken genre eller författare gillar du bäst?

Jag drar nog snarare år fantasi än realism, och betydligt mer modernt än klassiskt, även om det mesta funkar. Atwood är en favorit, Lehane likaså och Linn Ullman, Tawni O'Dell och Gillian Flynn får gärna skriva en bok om året. Ungdomsböcker som Harry Potter , Hungerspelen och Cirkeln slukar jag också.

Vilken genre eller författare är du nyfiken på?

Massor, är nyfiken på men har läst lite från Afrika och mellanöstern. En storhet som jag aldrig kommit mig för att läsa är Joyce Carol Oates. Neil Gaiman står också alltid högt på min vill-läsa-lista.

Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer!" om..?

Nu har ju inte Jonas Jonasson skrivit något mer men efter Hundraåringen kommer jag inte köa efter hans nästa.

Finns det någon författare som du samlar på? Har du allt?

Ja, alltså jag köper gärna de böcker jag vill äga men alla serier är inte kompletta. I Roslund & Hellströms serie om Edward Grens har jag inte läst eller köpt den första, Odjuret. Den skulle jag gärna ha. En av mina favoriter Margaret Atwood, har jag hittills bara lånat på biblioteket konstigt nog.

Finns det någon lista publicerad, över vad du har läst genom åren?

Nej, men inom kort planerar jag i alla fall att få upp listan över 2010 och 2011-års lästa böcker.

Annat litterärt, värt att veta..?

Undviker i det längsta svenska kvinnliga deckarförfattare.

Vad äter du för godis?

Det mesta, inte supersura. Gärna saltlakrits eller mörk choklad.

Naturgodis - ätbart eller inte..?

Absolut ätbart men är lite försiktig med nötter.

Dricker du te eller kaffe? Favoriter? Odrickbart?

Kaffe och te (svart, rött och grönt bara det inte smakar hö).

Hobby?

Film, musik & resor.

Favoritfilm?

Här finns det alldeles för många att välja på; Pulp Fiction, Magnolia, The Station Agent, Lord of the Rings, Kill Bill, Den gröna milen, Dirty Dancing, The Nightmare before Christmas till exempel.

Favoritmusik?

Lyssnar på mycket svenskt. Just nu Lykke Li, Carl Norén, Veronica Maggio och Erik Hassles nya, fortfarande mycket Robyn, alltid Kent. Under veckorna lyssnar jag på P3 större delen av dagen.

Stjärntecken?

Lejon

Favoritfärg?

Grön

Samlar du på något?

Näpp

Nästa resa går till...

2011-04-27T20:02:00.003+02:00

Gott och blandat

2011-04-22T18:09:00.005+02:00

Efter en härligt, solig vecka i Norrbotten är jag tillbaka i ett lika soligt, men betydligt varmare Göteborg där min lilla familj ser fram emot en lugn påskhelg. M har övertagit Cirkeln, som jag har sträckläst i veckan, och nu gör han det samma. När den olidligt långa väntan på del två är över kommer vi garanterat att tävla hem till brevlådan och bokpaketet, precis som vi har gjort med t.ex. Harry Potter-serien och Hungerspelen. Hatten av för Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg som skrivit årets snackis som verkligen levererar.

Förutom en långhelg i fint väder ser jag fram emot att läsa bloggstafetten hos enligt O som samlat 24 bloggare för att fira Världsbokdagen!

Jag har också anmält mig till mitt första pocketbyte hos En bok om dagen vilket ska bli jättekul och som gör att jag borde komma i kapp med några inlägg om årets läsning. Generellt kan jag säga att det har gått långsamt i år, först eftersom Presidenten hustru var så tjock, om än bra, och sedan för att Hundraåringen var så dålig.

Till sist, inför nästa bokcirkelträff ska jag skumma Vad jag älskade eftersom jag redan läst den, men vill påminna mig om vad det var jag älskade, för det gjorde jag.

Men nu, långfredagen till ära, ett glas vin, lite Wii och sedan Harry Potter-film. Glad Påsk!

Tematrio - Hembygden

2011-04-13T20:46:00.006+02:00

På fredag styr jag kosan norrut, mot min hembygd i Norrbotten. Det är alltså väldigt passande att Lyran i veckans tematrio ber oss berätta om 3 böcker/texter av författare från din hemtrakt eller om romaner som utspelar sig i din hemstad!

Den text som är mitt soundtrack varje sommar, fina Semester är skriven av en Pitebo, Bo Sundström, men han har vad jag vet inte börjat konkurrera med sin fru än så han platsar inte på listan som författare.

1974 års nobelpristagare Eyvind Johnson från Svartbjörnsbyn utanför Boden var synnerligen produktiv och anses vara en av våra viktigaste proletärförfattare. I Romanen om Olof får vi den delvis biografiska berättelsen om hur det är att vara tonåring i Norrbotten i början av det förra seklet
Svenska Akademiens ständige sekreterare, Peter Englund, är också Bodensare och även om hans Ofredsår står i bokyllan har jag inte läst någon av hans historiska böcker, däremot tittar jag då och då in på hans blogg, Att vara ständig.
En långt mycket mindre läst författare, men min lilla hembys stora kändis som jag intervjuat en gång för en skoltidning hette Anna Rönnkvist. Hennes debut Hon Maria är en samling noveller med stark hembygdsanknytning skriven på dialekt. Undrar om den funkar för andra än norrbottningar?

Presentböcker

2011-04-08T10:51:00.006+02:00

Det kan vara svårt att ge bort skönlitteratur i present, i alla fall till mina närmaste vänninor eftersom vi har så olika smak och läsintresse, men i år har jag hittat mycket bra presentböcker, sådana som man kanske inte köper till sig själv men som är kul att ha.

S, som jag växt upp med, som jag bläddrat i otaliga Okej-tidningar med och som fortfarande lyssnar på Bon Jovi fick självklart Boken om Okej. På hennes 36-års kalas ville alla bläddra i den här nostalgitrippen.

E, globetrotter och fotbollsfantast fick Erik Nivas omfattande redogörelse kring världsfotbollens stjärnor och huvudpersoner, Liven längs linjen (inte att förväxla med Livet längs linjen om Malmbanans uppkomst, något jag misstänker att Gällivarefödde Niva tycker är en fyndig anspelning).

H, tvåbarnsmamman som drömmer om hus på landet, får Henrik Schyffert och Fredrik Lindströms bok Ljust & Fräscht. Jag ska försöka att inte tjuvläsa innan jag slagit in paketet.

Svärfar och förvaringen

2011-04-07T12:10:00.000+02:00

Min svärfar är en hejare till hobbysnickare och har förvandlat många av våra förvaringsidéer till finfina möbler. Bokhyllor har han inte gett sig på än, där kör vi Billy & String. Men för våra resedagböcker, skivor och filmer ser det bland annat ut så här:

Bokcirkelns hårda dom över hundraåringen

2011-04-01T09:06:00.006+02:00

Ett par timmar före firandet av sin 100-års dag kliver Allan Karlsson ut genom fönstret på sitt vårdhem och beger sig i tofflor mot stadens resecentrum. Det är början på en, enligt omslaget, "sjövild och galen" historia som är det roligaste Lasse Berghagen har läst. Som så mycket i Allans liv blir även resan han startar på sin 100-årsdag full av spontana möten och slumpartade händelser. Allan är nämligen väl berest och har haft ett finger med i några av seklets mest politiskt laddade situationer, helt utan avsikt.

Jag gillar idén i teorin, en mosaikberättelse med slumpartade möten, absolut, men någonstans mellan elefantbajs, den kvinnliga karaktären som bara kallas Den Sköna och svär som en borstbindare och ännu en nu-slutar-vi -prata-och-tar-vi-oss-en-sup historia tappar jag intresset.

Men Jonas Jonasson har hittat sin publik med sin Forrest Gump möter Aarto Paasalinna skröna. Förutom Lasse Berghagen älskar mina föräldrar, svärfar och grannens mormor den här tokiga boken. Och det måste vara den publiken som håller honom kvar på topplistorna så länge, de är ju en läsande och köpstark grupp.

Jag och mina fem bokcirkelkompisar är dock rörande överens. Vi förstår inte riktigt succén med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och den får ett lågt snittbetyg. Det är inte min typ av humor och helt enkelt ingen bok jag skulle rekommendera mina vänner.

Tematrio - Grisiga gubbar

2011-03-23T11:05:00.001+01:00

I veckans tematrio efterlyser Lyran böcker som befolkas av grisiga gubbar, dvs. de där griniga, egoistiska, otrevliga figurerna som råkar vara män.

En av de minst älskvärda karaktärerna jag stött på är Ignatius J. Reilly. Han är dryg, lat, oförskämd, snabb med att döma andra och är ständigt i strid med världen som pågår omkring honom. John Kennedy Tooles postumt utgivna prisvinnare Dumskallarnas sammansvärjning är mångas favoritbok, inklusive min sambos. En omläsning så här 15 år senare kan vara på sin plast för att se om jag i humorn kan hitta några förlåtande drag hos Ignatius som jag föraktat så länge.

Pierre Arthens i Muriel Barberys debutbok Smaken är en av världens mest framgångsrika matkritiker men varken någon helyllepappa, drömmake eller speciellt god granne. Att hysa starkare kärlek till smaker och minnen än människor gör honom både kall och osympatisk.

Marian Keyes En förtjusande man handlar om den populäre politikern Paddy de Corcy som har en förmåga att trollbinda kvinnor, men som kanske inte är så förtjusande som man först kan tro. Keyes brukar kunna fånga och skildra de mest allvarliga ämnen med finess och svart humor men den här blev en riktig besvikelse som enligt mig är Keyes sämsta.

True Grit

2011-03-17T15:40:00.002+01:00

14-åriga Mattie Ross är fast besluten att hämnas sin fars död. Samtidigt som hon åker för att hämta hans kista passar hon på att göra upp hans sista affärer samt förhöra sig om vem som är den bäste prisjägaren av de US Marshalls som står till förfogande. Trots att både faderns affärskontakt och sheriffen Rooster Cogburn föröker avfärda henne som en aningslös flickunge låter Mattie sig inte bevekas. Med fakta på fötterna och en knivskarp retorik har hon snart fått sin vilja igenom och deltar i jakten på sin fars mördare, Tom Chaney.

Bröderna Coens nyinspelning av True Grit, succén från 1969, innehåller en hel del humor, charm och fina rollprestationer. Jeff Bridges är som väntat klippt och skuren som den effektive men moraliskt tveksamme Rooster Cogburn. Matt Damon och Hailee Steinfeld överraskar i sina roller och till skillnad från min vän N stör jag mig inte alls på Steinfelds roll, den unga Mattie. Hon undviker hårfint att bli lillgammal eller irriterande. Och är det en lycklig slump att Barry Pepper spelar sin namne, Lucky-Ned Pepper? Jag har alltid gillat Pepper i de roller jag sett honom i och eftersom jag inte sett originalet från 1969 kan jag inte uttala mig om hur han står sig mot den tolkning Robert Duvall gjorde, men Filmmedia gör en fin jämförelse mellan de två versionerna här.

Miljöerna i filmen är i helt fantastiska, den lilla stadens klassiska upbyggnad med hängning på torget, den karga prärien med sina milsvida avstånd och de kalla nätterna runt lägerelden. Jag är västernromantiker sedan länge och trivs i den miljön även 2011. True Grit får en gedigen 4 av mig.

Topp 5 - Musikböcker

2011-03-15T19:04:00.000+01:00

Hittar ett underbart tema i dag hos enlig O - musik! Det finns en del böcker hemma i hyllan på det temat, både fiktiva och bigrafiska. Några favoriter samt en jag ser fram emot är:

High Fidelity av Nick Hornby om musiknörden Rob som saknar Laura som gjort slut. Samtidigt som han listar de värsta uppbrotten i sitt liv funderar han över det ultimata blandbandet med de lika musiknördiga Dick och Barry som jobbar i hans musikaffär.
Nick och Norahs oändliga låtlista, Rachel Cohn och David Levithans lilla pärla om Nick och Norah (duh!) som bland annat förenas av sin stora musikintresse. Vi följer dem en natt i New York, på flykt undan sitt förflutna och i jakt på favoritbandet Where's Fluffy.
Bono: i samtal med Michka Assayas är en personlig bok om frontmannnen i U2. Inte den traditionella biografin med en journalist som skriver rockstjärnans historia utan en bok i samtalsform.
När Joni Johansson fyller 45 bestämmer hon sig för att växa upp och sluta drömma om den musikkarriär som i stället har blivit en skuldfälla och enstaka spelningar på torget för småpengar. Hon ska bli normal. Finns det liv på Mars? har inte bara lånat titeln av Bowie utan alla kapiteltitlar är översatta låttitlar och boken är full av popkulturella referenser. Tragikomiskt av Inger Edelfeldt.
I årets bokreaskörd finns Möten med Morrissey som jag kan tänka mig är uppbygd ungefär som Assays Bonobok, med den lite mindre utåtriktade Stephen Patrick Morrissey. Men fyndet jag längtar mer efter är Just Kids av Patti Smith om hennes och Robert Mapplethorps äventyr New York på 70-talet.

Tema - hjältinnor

2011-03-08T16:34:00.010+01:00

Sara på GloryBox uppmanar oss så här på Internationella Kvinnodagen att lista 3 fiktiva hjältinnor och lade själv beslag på bland annat Buffy och Katniss som är svårslagna.

På min lista måste den ultimata hämnerskan Beatrix Kiddo a.k.a the Bride också få plats, självklart eftersom bloggen heter som den heter.

Man kan vara tuff hjältinna utan att vara vålsdam. Med attityd och snabba, smarta repliker är Veronica Mars en tjej jag önskar att jag vore kompis med, inte bara i fantasin.

I Hayao Miyazakis filmer är det ofta unga tjejer som blir hjältinnor, frivilligt eller ofrivilligt, men tuffa är de. Som Chihiro, eller Sofi, eller Kiki, eller Nausicaä...

Equals?

2011-03-08T07:30:00.005+01:00

På min fiktiva middagsbjudning à la Go' Kväll firar jag idag Internationella Kvinnodagen. Både Judi Dench och Daniel Craig är välkomna, den senare i vilken som av skepnaderna från filmen ovan. Veronica Mars, Aung San Suu Kyi och Jane Austen får också plast vid mitt bord som jag dukar med te, semlor och massor av tulpaner. Skulle du inte vilja sitta med och lyssna?

Jag har blivit med bokcirkel!

2011-03-02T19:54:00.007+01:00

Det går trögt med läsningen just nu och en av anledningarna är det för övrigt positiva att jag äntligen hittat ett gäng kompisar, grannar och bekantas bekanta att ha bokcirkel med. Jag har längtat länge. Samtidigt innebär det också, vilket ju är ett av huvudsyftena med cirkeln, att jag läser något som någon annan valt. Chansen att Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann annars skulle ha hamnat på mitt sängbord är näst intill obefintlig. Därför går det trögt, och därför ska det bli oerhört roligt att prata om boken, om varför jag bara är lite road och lite mer irriterad under min läsning samt lyssna till de andras reflektioner.

På tal om cirklar, här är en annan att längta efter! Sara Bergmark Elfgren på GloryBox låter oss få smaka på den roliga idén med en trailer för hennes och författarkollegan Mats Strandbergs bok Cirkeln som kommer i April. "Apokalypsen börjar i Bergslagen!" - hurra, bring it on, säger jag!