Sidor

lördag 25 augusti 2012

Grattis!

Inte nog med att Helena och hennes blogg fyllde år här om dagen vilket hon firar med en utlottning på bloggen, hon är även en av sex fantastiska bloggare som är nominerade till Forma Books Blog Award. Ett grattis eller två är på sin plats!

För att delta i födelsedagsutlottningen gäller det att besvara en liten enkät så, here it goes:
Vilken var din bästa bok i sommar?
Allra mest gillade jag Det stora huset av Nicole Krauss som börjar bli lite av min husgudinna. Hon skriver fantastiska historier med underbart språk, så även denna som väver ihop fyra personers berättelser med ett skrivbord som gemensam nämnare.
Vad ser du fram emot att läsa i höst?
Självklart Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar, Linn Ullman som äntligen släpper nytt och så Gillian Flynns Gone girl som just är hemklickad.
Har du planerat något läsprojekt i höst?
Nej, försöker undvika att planera i det längsta då just planering har en förmåga att döda min läslust, jag kör på spontanval ur hyllan och impulsköp....
Finns det någon av dig ännu oläst författare som du skulle vilja stifta bekantskap med i höst?
Absolut, både JCO, Sarah Waters och Joe Abercrombie står och frestar i hyllan.
Vilken bok skulle du vilja tipsa alla om att läsa i höstrusket (/höstsolen?)
Som alltid, Klanerna i Palos Verdes.

lördag 18 augusti 2012

Battlestar Galactica

Efter att ha avhandlat serier som the Wire, Dexter, Breaking Bad och Game of Thrones under våren var jag sugen på ett rymdepos. Jag blir det ibland.  Enligt IMDb är Battlestar Galactica en av de bättre med ett tittarbetyg på 8.8/10.

Sagt och gjort, i maj avlägger vi vårt första besök på Battlestar Galactica, det gamla stridsskeppet som är redo för pensionering när cylonernas andra attack mot människorna inträffar, 40 år efter att en bräcklig vapenvila slutits efter ett första förödande krig. Av hela mänskligheten överlever ca 50,000 och de kolonier de bebodde totalförstörs i en samordnad kärnvapenattack.

De är nu strandsatta i rymden, på flykt och på jakt efter ett nytt hem som enligt urgamla profetior kanske finns på andra sidan Vintergatan - Jorden. Dit sätter mänskligheten sitt hopp, men vägen är lång, farorna många och svårigheterna med att skapa ett nytt fungerande samhälle i en rymdskeppsflotta större än någon kunnat föreställa sig. Militärens beskydd och starka ställning är inte alltid självklart. Det underlättar inte heller att cylonerna som människan hittills bara känt till som robotmaskiner av metall, precis som vi skapade dem, nu har utvecklats och inte bara ser ut som oss, kanske känner och tänker de även som oss?

Om det här låter som rena galenskapen ska du självklart inte se Battlestar Galactica. Men gillar du sci/fi är du redan såld, troligen har du redan sett serien, för vad finns inte att gilla?

I 73 avsnitt på 4 säsonger får du ett rymdäventyr GALORE med karaktärer som utvecklas, moraliska dilemman, religiösa myter och absurda militära regler. Du får också många tillfällen att känna, för och emot dina favoriter för det finns inte en karaktär som jag inte hatar vid ett eller annat tillfälle. Inget är vad det verkar på Galactica.

Visst, av 73 avsnitt finns det några lågvattensmärken, några utfyllnadsavsnitt och en och annan onödig twist. De allra första avsnitten har lite av b-filmkaraktär över sig, men håll ut! Jag förlåter nämligen tillfälliga svackor i manus då de flesta vändningar och intriger fyller sin funktion. Trådar fullföljs, säckar knyts ihop och serien har ett riktigt slut vilket gör att helheten blir ett precis så bra rymdepos som jag efterfrågade. Jag är mycket glad att vi lagt galet många vår- och sommarkvällar ombord på Battlestar Galactica. So say we all.....

torsdag 16 augusti 2012

Instagram killed this blog

Men hur underbart instagram än är säger den ju inte vad jag tyckt om Amerikanska gudar, Det stora huset, Way out west eller vår maratontittning av Battlestar Galactica.

Så det borde jag skriva något om. Any day now.

Mvh
bkiddo75

tisdag 7 augusti 2012

Åsa Larsson revisited

Det var många år sedan jag läste Åsa Larssons debut Solstorm. Jag gillade, men är ingen utpräglad deckarläsare så jag har inte känt något brinnande sug efter fortsättningen på advokat Rebecka Martinssons äventyr även om de originellt nog till stor del utspelas i norra Sverige. Men när jag i somras besökte Norrbotten satt mamma, som är än mindre deckarläsare än jag, fastnaglad vid just Åsa Larssons böcker. Då jag behövde en bladvändare tog jag vid efter henne och läste del två och tre i serien.

Det blod som spillts har åter kyrkan i centrum. Den feministiska prästen Mildred hittas brutalt mördad och allt från kollegor till byns jaktlag verkar ha haft ett horn i sidan till henne. Rebecka Martinsson återvänder till Kiruna efter en tids sjukskrivning, och med tungt bagage efter vad som hände sist hon var här (Solstorm). Sakta hittar hon tillbaka till livet och vardagen för att än en gång bli indragen i den gamla hemortens mysterier.

Svart stig första kapitel med en man i kalsonger mitt i en snöstorm får mig att skratta högt, men mynnar ut i att en kvinna hittas död i en pimpelark på Torne träsk. Poliserna Stålnacke och Mellas utredning sträcker sig denna gången långt över Kirunas kommungräns och Martinsson har bytt sida till åklagare.

Larssons böcker är verkligen kompetent skrivna, språket är rakt och enkelt med lite roliga dialektala uttryck som jag gillar. Visst är Kirunatrakten numer vårt svar på Midsomer, det finns ingen ände på hur många mördare och offer som finns i en relativt liten befolkning, med det hör till underhållningen. Historien om Rebecka och hennes utveckling är lika viktig som polisutredningarna och kapitlen är föredömligt korta, som gjorda för sträckläsning. Larsson funkade utmärkt som sommarläsning och jag tror absolut jag kommer återvända till Rebecka i Kurravaara. Om inte annat när jag inventerar i mammas bokhylla nästa sommar.